— —— — —————— — och detta är ett af de få fel, som man har, att tadla vid den för öfrigt förträffliga armöorganisationen — ske dylika våldshandlingar blott alltför ofta. Formän, marketentare och vagabonder, som försett sig med hittade uniformer och vapen, drifva i mängd omkring i Böhmen och Mähren och utöfva våldsamheter af alla slag, som sedermera skrifvas på truppernas räkning. Bakom de omtalta promenaderna kring Brinn, ligga de vidlyftiga förstäderna. Här ser man dusssinvis af storartade fabriksanläggningar, med beklagligtvis afsvalnade skor stenar, alldenstund nästan all fabriksverksamhet blifvit inställd. All handel är afstannad, då Bränn redan vecktals varit atskuret från all samfärdsel. Jernbanan till Wien befares ej; till Prag gå endast militärtåg och all postförbindelse har inställts. Det preussiska fältpostembetet befordrar blott till Prag och norrut handelsbref, som törut blifvit lästa at kommendanten. Naturligtvis måste handelsoch industriella städer lida mycket häraf. Åtven samfärdseln med landet rundtomkring är hämmad, hvarför priserna på lifsmedel äro fördubblade. Då inqvarteringen varit mycket stor — på åtta dagar ha minst 100,000 man preussiska trupper marscherat härigenom — har staden således fått uppoffra oerhörda summor. För de flesta af trupperna är detta den första stora, med välmättande värdshus och eleganta butiker försedda stad, som de efter inmarschen i kejsarstaden anländt till, och följaktligen äro handlande och handtverkare nästan dagen igenom besökta af officerare och soldater, som göra uppköp. Teatern och andra förlustelseställen besökas naturligtvis lifligt. Å Midtibland all denna militäriska rörelse gör sig en person i Brinn mycket bemärkt genom det lugn, den duglighet och takt, hvarmed han skött den under denna tid oerhördt svåra posten som borgmästare i staden. År 1848 var d:r Gishra medlem af första tyska parlamentet och utmärkte sig som en af dess mest frisinnade medlemmar. Man kan lätt finna huru oerhördt svår hans ställning måste vara, då han måste motsvara alla anspråken af trupper som lefva i fiendeland och hvilkas antal, som sagdt, på åtta dagar uppgått till 100,000 man. Stadskassan, som senare måste inlösa alla utfärdade reqvisitioner och qvittenser, torde länge komma att erfara en känning af år 1866.