Göteborgsposten – 2 augusti 1866, sida 1

ras till kanonernas mynniagar, ty det är ej möili t itt ensamt med händerna sköta dylika projekt Kanonportarne som tillstängas medan man ladar bstå al 11 tum tjocka jernpjeser och äro så ändan isnligt inrättade att en man med lätthet kan sku a för dem. Emellan lavetterna finnas ett par hand2. En enda man sköter dessa och vrider med tillhjel) uf en ångmaskin tornet åt hvilken sida som helst, hasugt eller långsamt och stannar det i ett nu. Men för att möjlggöra denna lätta vridning blifver hele let oerhörda tornet innan det skall användas upplyf. tudt ungefär )16 tum medelst en väldig jernaxel med sidosträfvor, hvilken går upp genom dess midt och på hvilken hela tornet så att säga hänger i jemnvigt. De inre sidorna äro glatta, utom att det blifvit anbragt solida jernskärmar öfver alla bulthufvudena, ty det har visat sig att dessa kunna springa af och döda manskapet, då en kula träffar tornet. Ofvanför kanontornet är, som sagdt, kommandotornet, likaledes uteslutande af jernplåtar, 9 tum tjocka, och beäckt af ett nästan platt tak. I detta står under bataljen utom chefen och lotsen, hvilka kunna kika ut genom smala springor i jernet blott rorgängaren vid ratten. Genom språkrör står chefen härifrån i förbin delse med det andra tornet, med ångmaskinen och med den som vänder tornet. Mörkt och ohyggligt är det i kommandotornet, men utifrån liknar hela kanontornet, då det hvita spetsiga segeldukstältet är utspändt öfver detsamma, nästan ett slags kinesisk thepaviljong, ehuru v.sserligen at solid konstruktion hvilken dock står i god harmoni med de solida förfriskningar man från detsamma erbjudes. Då fartyget angar astad, sköljer hvar liten bölja öfver det låga däcket och i svårare sjögång kunna böljorna slå famnshögt öfver skrofvet. Vid farten öfver Atlantiska hafvet var det vanligt att vattnet slog omkring tio fot upp öfver däcket. På det att besättningen under dylika förhållanden icke skall utesluande vara hänvisad till att vistas nere i det vattentättatillslutna skrofvet, har man lagt en platform ut genombrutet träarbete och ungefär hälften så bredt som skeppet från öfverkanten af det ena tornet till öfverkanten af det andra, och här kan man uppehålla sig vid de flesta tillfällen, om man bar goda vattenstöflar. På denna platform, hvilken alltså är en 8 eller 9 fot öfver det egentliga däcket och som är omgifven af ett galler uppehåller sig det vakthafvande manskapet; här står den vanliga styrapparaten med sin kompass, här finnes signalapparaten med klockor ned till maskinen, kistor för signalslaggorna, lådor med is och grönsaker, ja, tillochmed en l2-pundig Dahlgrens kanon på fältlavett finnes här. Men det märkligaste af allt är dock en sammanrullad bunke segelduk, genomdränkt med kautschuk och med smäckra trästycken fästade dervid. Den är icke större än att 2 man lätt kunna bära den, och likväl gör man äf densamma en båt som uppehåller 65 man på vatt net. Under loppet af 5 minuter fyller man med tillhjelp af en blåsbälg tvenne segeldukscylindrar af omkring 2 fots diameter och 26 fots längd med luft, hh emellan dessa hänger båten som också är af sezelduk, färdig att sättas öfver bord. Utom denna båt har monitorn sju andra, som hänga under jullebommen på sidorna. Från platformen ser man ned i tvenne fyrkantiga brunnar; genom dessa hissas askan och utbrända kol upp på däcket från eldstäderon och kastas helt enkelt på däcket, hvarifrån sjön sjelf bortsköljer det. Efter att sålunda någorlunda ha besett hvad som år öfver dacket vilja vi gå ned i skeppet. Nedgångsluckorna äro skyddade af omkring 2 fots höga karmar och tillstängas med tunga jernklädda lämmar, kantade med guttapercha, sa att de kunna skrufves vattentätt till, men också behöfva solida jernhäfstänger för att åter kunna öppnas. Akter ut kommer man in i chefens trefliga kajuta, från hvilken olika dörrar leda in till hans kontor, badrum, sofrum och matrum, Framför denna ligger den stora rymliga ofsicersmessen, dernäst de olika maskinerierna, och slutligen längst förut manskapets boningsrum. Ångst och framdrifva skeppet mils fart. Kolboxarne rymma kol för 12 —14 ; men då Miantonomoh — ett indianskt namn på en flod, som är bekant från Coopers roman Conancher — lemnade Amerika för att gå öfver Atlantiska hafvet, hade den kol afven på andra ställen för tillsammans några och tjugo dagar. Detta i förening med en massa proviant nedtryckte skeppet så djupt, att det icke låg stort mer än I fot öfver vattnet. Liksom alla nyare skepp har den i förbindelse med maskinen en destillationsapparat, som förser besättningen med dricksvatten. Spelet för att lätta ankare äfvensom öfriga apparater för detta ändamål befinna sig äfven i manskapets rum, så att de icke behöfva vara på däck för att hissa upp ankaret. Då monitorn skall afga, och det blott är någorlunda höpa böljor, stängas och tillskrufvas luckorna, kanonportarne skjutas för och all förbindelsen med yttre verlden eger rum genom trappor upp till platsormen. Ösverallt tändas lampor, ty det sparsamma ljus, genom tjocka glas i däcket, de s. k. koögonen, gifver blott en dunkel halfdager, oaktadt den lilla 2— —sc——— 72WA— Ä—