Göteborgsposten – 1 augusti 1866, sida 1

2 borta. Caster, så hette pigan, hatade att h: en spion bredvid vig. Hon kallade nomligel Ella så Den stackars lilla spionen gick till häka till salongen. IIOn var alltför moeluko isk och modstulen för att kläda på sig och g: ut. Hon var ännu dammig i amsigtet och hon rade saratit litet öfver Lisettes röda tarlutans. kjol. Hennes mod sjönk allt djupare. IIon änglade sa mycket efter litet glädje och nöje. Het skratt och lycka. Hon yi te, att hennes far skulle säga: Hvar är Ella: och att hennes mor skulle svara: Ack, jag kan verkligen icke förklara Ellas nycker. Hon var tvär och strumpen igen i morse, Jag kan icke styra hennes underliga sinnelag. Det stackars barnet sick händelsevis sc sina skrynkliga kläder och sitt tårade ansigte i en af de höga speglarne öfver de förgylda borden, och det bekymrade lilla ansigtet upprörde henne till den grad, att hon brast i grat och snyftade. — Oh! hvad det måtte vara herrligt att vara illskafl och känna sig lycklig! tänkte hon. Ack, jag kunde vara så god, om de blott ville älska mig! Hon stod icke ut med att längre tänka på sin faders förändrade känslor emot henne. Hon satte sig pa golfvet, som hennes vana var, kröp ihop till ett litet bylte och stirrade på