— Det ringer, yttrade Ella och samlad nagra af böckerna. Farväl! Unge mr Richardson, som straxt daorefte bler anmäld, passerade på trappan en vacka Jenstetlicka som bar on stor hög böcker. Horn syntes Så litet passande till detta arbete, att han ovilkorligt stannade och sade: — Far jag icke hjelpa er? Den lilla flickan log och skakade på hulsvudet utan att Svara. — Hvilken intagande liten varelse ! tänkte mr Richardson. Han kom för att säga, det han och hans vin, Jack Prettyman, skulle rida tillsammans till industripalatset och raka damerna vid ingungen till detta. — Vi skola hemta öfverste Ashford i hans klubb, yttrade mrs Ashford, och m:me de Bricabrar hemma hos henne. Vi lita alltsa pa er. De unga damerna tillvinkade dem ett graciöst au revoir från bal kongen. — Oh! tycker du inte om hvita västar, Julia? fragade Lisett, i det hon sag efter mr Richardson, då han gick nedåt gatan. De äro borta. Ella hade gatt upp för att hjelpa till med kjolarne, men genast sade pigan på sitt grofva sätt, att nu skulle hon ned till middagen, och hon ville icke ha någon som rotade omkring med sakerna, då hon var