Göteborgsposten – 30 juli 1866, sida 2

DY VIA 4 JvArva! : . efter krigets början stå på samma gång utanför Wien och i Frankfurt. Och har han med tilltredsställelse antagit det erbjudna medlarevärfvet, trodde han då föga, att han ej skulle få något annat att göra, än att förorda Preussens fordringar till antagande. Har kejsaren likväl gått in derpå, samt gifvit detta afgörande ej blott sitt bifall, utan sitt förord, så mäste det vara derlör, att han i detta ögonblick tror, att han bör finna sig deri, emedan han antager, att utvecklingen af de nya förhållandena i Tyskland snart skall leda till en ny kris, hvilken han skall vara bättre förberedd till att begagna. Det synes äfven oss troligt. Italien är nu tillfredsstäldt genom Venetiens afträdande, ett närmare törbund emellan det och Preussen kan ej lätt tänkas skola bibehälla sig. Är det deremot möjligt för Österrike att ånyo resa sig såsom helt och hållet eller till största delen icke-tysk stat, då skall det helt visst icke glömma, hvad det har att hämnas, och afundsjuka jemte slitningar mellan det sydtyska och det nordtyska förbundet skola lika litet uteblitva. Om alltså Preussens högmod och herrsklystnad skulle framträda alltför irriterade och hotande med faror för dess grannar, medan Ryssland, upptaget af sina inre angelägenheter, måste öfverlemna det åt sig sjelft, då skulle det ögonblick nog kunna komma, då en allians mellan Österrike, Sydtyskland och Frankrike kunde framkalla en ännu grundligare revision af 1815 års fördrag, än den nuvarande, och skapa en katolsk Rhenstat på Preussens bekostnad. Mellan Österrike och Italien inträdde vapenhvilan för 8 dagar d. 25 d:s. Truppkolonnernas spetsar förblitva i sin närvarande ställning; andra trupper kunna röra sig, men icke bortom kolonnernas spetsar. Det förljudes ännu intet tillförlitligt, om att vapenstillestånd inträdt mellan de båda antagonisterna och om öfverenskommelse träffats ang. fredspreliminärerna. Preussen tyckes emellertid icke vidare bekymra sig om italienarne, hvilket dessa ej gerna kunna undgå att märka, hvarför det icke heller är underligt, om deras allians med Preussen snart kommer att förvandla sig i bitterhet mot denna makt, isynnerhet som de preussiska organerna aldrig sluta med att idisla, att Preussen eröfrat Venetien åt Italien. Då vapenhvilan inträdde, stod den itallenske generalen Medici endast 8 kilometer från Trient, sedan han d. 23 d:s i Val Sugana vid byn Borgo, der österrikarne förskansat sig, levererat en ny fäktning och ännu samma atton tagit Levico med storm. Österrikarne förlorade vid tillfället många döda, sårade och tångar. Den drabbning, som telegrafen berättade hafva stått efter vapenhvilans inträde vid Lundenburg mellan österrikare och preussare, har deremot aldrig egt rum. Notisen grundade sig på en namnförvexling. I Wien hölls d. 22 d:s under kejsar Frans Josefs presidium en utomordentlig konterens mellan de fördrifna monarkerna at Sachsen, Hannover och Hessen, prinsen af Wirtemberg, kronprinsarne af Sachsen och Hannover, samt ministrarne Francke, Mensdorfl, Esterhazy, Beust, Platen och v. d. Pfordten. Resultatet af konferensen var troligen att Österrike antog fredspreliminärerna. Förbundsarmåen och större delen at preussiska Mainarmeen tyckas ännu stå midtemot hvarandra mellan Wirzburg och Miltenberg med temligen stort mellanrum, Den andra delen af preussiska Mainarmeen, som utryckt trån Frankfurt och öfver Darmstadt, väntas skola åter uppdyka i Neckardalen och genom Odenwald åter närmare samverka med den f. n. vid Main opererande delen. Dessutom torde den från Sachsen öfver Hof inryckande reservkåren mycket snart skola allvarligt sysselsätta bayerska armeen; den förra är nemligen under marsch på Bamberg. General v. Mannteuftel har från Aschaffenburg ryckt söderut. Hans förtrupper stå redan på Badens jord, sedan de vid Bischofsheim och Werbach bestått några segerrika strider mot badensare och wirtembergare. Hela Mainarmten är under framryckande mot söder. Preussens beteende mot Frankfurt har väckt stor indignation hos de neutrala makterna. Preussen försvarar sin åtgärd att kräfva 25 mill. i krigsskatt dermed: Frankfurterregeringens systematiska fientlighet mot Preussen, dess tillåtelse för pressen att kränka konungens heliga person, skadandet af preussisk egendom och delaktighet i den österrikiska koalitionens krig mot Preussen. Preussen vill äfven pungslå Baiern, af hvilket det återfordrar en summa af 10 mill. gulden, hvilka det utbetalt för anläggning och utrustande af fästningarne Ulm, Rastatt och Landau — naturl. en ny form för prejeri. Koleran fortfar att rasa bland de preussisska trupperna i Böhmen och hemsöker isynnerhet de sjuka på lasaretterna. Flera af barmhertighetssystrarne ha fallit offer derför under utförande af sitt ädla värl. Englands amiralitetslorder sägas utveckla Stor verksamhet och skola troligen