Göteborgsposten – 30 juli 1866, sida 2

Det danska FÅdrelandet yttrar om den u sannolikt inträdande ställningen: Hufvudförändringen i Europas karta blir len, att Italien slutligen blir en fullständig nhet och att Tyskland upphör att vara den rttre enhet, som det förr utgjorde; att 1815 rs fördrag sönderrifvas, men att det endast sker Italien rättvisa; att nationalitsprincipen ondast segrar der, men, förutom det att den ortfarande kränkes af den framgent beståenle österrikiska statskomplexen, nu äfven sornelt förnekas genom sjeltva anordningarne i kLyskland, medan det endast tyckes vara föga nopp om, att den skulle genom den slutliga reden bli erkänd och genomförd på något annat ställe. Polen fortfar att, styckadt mellan le trenne delningsmakterna, misshandlas af den mäktigaste och grymmaste bland dessa, och Danmark? Ja, låtom oss först närmare betrakta den allmänna ställning, som skall framgå af freden! Preussen segrar således; det ser alla sina önskningar och förhoppningar på en gång uppfyllda. Utan att tillsvidare bära namnet, blir konungen af Preussen Nordtysklands kej: sare; alldenstund han hittills betraktat sig som ett af Gud utkoradt redskap, måste han nu anse sig för hans andre son; den gamle mannen kan prisa sig lycklig, om han icke förlorar allt det törstånd han ännu eger qvar. Preussen blir Nordtysklands herre, d. v. 8. icke det preussiska solket, utan den preussiska regeringen. I det hon blir berre öfverli de mindre staternas härar, blir hon det äfven si ötver deras politik, såväl i det inre som yttre. Konungarne af Hannover och Sachsen, ja, sjelfva den argsinte och trotsige kurfursten af Hessen bli stora preussiska herremän, hvilka, så länge de upptöra sig väl, kunna åtnjuta en si viss sjelfständighet och myndighet i hvad det ej intresserar Preussen att blanda sig uti; men deras verkliga suveränitet blir ej större än Coburgs och Lippe-Detmolds; de äro blottli vasaller och få sina ordres, sina tillrättavisningar och, om så behöfves, sitt straff från Berlin. Men med samma skola äfven de anlopp till konstitutionelt lit, som gjorts idessa länder, så småningom försvagas och upphöra. I det Nordtysklands härar öfverlåtas till Preussens ledning, måste de naturligtvis inrättas på preussiskt sätt, med tändnålsgevär, allmän värnepligt, landtvärn, treårig tjenstetid o. 8. v. Alldenstund Bismarck beröfvat den preussiska landtdagen all myndighet i militära frågor och praktiskt visat, att man kan regera utan finanslagar, så följer af sig sjelf, att han lika litet vill medge de nordtyska staternas lagstiftande törsamlingar någon myndighet öfver de trupper, som han och hans konung nu skola kommendera. Dessa stater få nöjet att betala, hvad deras armers uppsättning och underhåll på preussiskt sätt skall) komma att kosta, men erhålla ej någon afgörande rätt öfver dessa medels användning eller någon kontroll öfver deras begagnande. Den milivära enheten förutsätter en preussisk krigsstyrelse, som blir oansvarig inför Preussens landtdag och naturligtvis mycket nöjd öfver de mindre staterna. Men det måste ju bli en oundviklig följd af denna ordning, att det vinande konstitutionela lifvet i Tyskland skall efter hand dö ut. Man skall säga, att hr v. Bismarck tänker inrätta ett gemensamhetsparlament, bygdt på allmän rösträtt. Ja, men är ej den franska lagstiftande kåren också byggd på allmän rösträtt, och har den någonting att säga angående kejsarens politik? Hvem kan tvifla om, att hr v. Bismarck tänker använda den allmänna rösträtten på samma sätt? Så länge gemensamhetsparlamentet beviljar och gör allt, hvad han begär, är det bra, och om det ej vill foga sig efter honom, så jagar han det hem och regerar det förutan. Det preussiska junkerdömet, hvars dugtiga, äkta son han är, och hvars tendenser ligga bakom hans revolutionära talang, aktar lika litet tolkens frihet som folkens rätt, och den stora arme, hvarötver den preussiska regeringen nu kommer att förfoga, blir ett förträffligt medel till att hålla all frihetslust nere. Man förlägger hannoveranare, hesser och mecklenburgare till Berlin, pommerinkare och polackar till Rhenprovinsen, så är man säker om, att armåen icke sammanrotar sig med befolkningen. Nordtyskland skall alltså göra den vinsten, att det blir en fastare enhet, än det förut varit, men till offer derför gifver det ej allenast de enskilda staternas hela sjelfständighet, utan äfven den frihet, som åtskilliga af dessa likväl i någon grad åtnjöto; man ernår ej någon Tysklands enhet, utan blott halfva Tysklands, och priset derför är en berlinsk despoti. Det sätt hvarpå preussarne nu utplundra Frankfurts rika bankirer både för att på ett fermt sätt komma åt penningar och för att tillfredsställa sitt politiska hat, och den hotelse, som de preussiska tidningarne utstöta mot Sachsen, — detta är drag, som klart antyda, huru Preussen tänker behandla sina vasaller, och huru frihet och rätt skola handhasvas i Nordtyskland under Preussens spira. Men fransmännens kejsare — har han — OO Bh — 2 — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —