Göteborgsposten – 30 juli 1866, sida 1

Den lilla Askungen)) — Ni gifte er med den ni älskade, va Lydia Garniers svar; jag har åtminstone räddat mina barn undan skeppsbrottet och ett minnt och en vän — är det ej så? Ack Henry, har jag ej åtminstone en vin? — Alla vilja ha sådana, slutade madame de Girouette, och de kunna ej sys sa hastigt att beställningarne kunna utföras. Man har lofvat mig min tills i morgon, men jag är rädd att det ej är några utsigter att få den. Hvad den stackars varelsen öfveranstränges! Hennes magasin bestormas och jag tror hon öfverlemnar ledningen af det hela till sin första medhjelparinna och drager sig tillbaka till sitt landställe. su fort säsongen är förbi. — Och ni vill komma och besöka mig, vill ni ej det? sade enkan då vi gingo bort. nnu i dag vet jag ej om hon spelade komedi. Jag tror, om jag skall vara rittvis emot henne, att hon blott inlade i sitt spel hvad hon verkligen kände, som många at oss göra. ) Forts. fr. N:o 172.