Göteborgsposten – 27 juli 1866, sida 1

rsoch Södra Larmgatorna, hos J. O. Beckman, agakyrkan, hos C. V.. Hällström, vid f. d. gamlöre. — Tidningens Byrå är i husetN:o 5 vic —L— SAMME ERA VARADE 2 1 BAETEAR on osa se ERS KARE EE IEEE lig. Men detta arrangement ogillades af sundhetsnämnden, som anbefallde den nyssnämnda by råns stängning, af orsak, att den allenast spridde onödig oro bland allmänheten. Men — dagen etter det byrån på befallning af sundhelsnämnden blef stängd, såg sig läkaresäll skapet nödsakadt förklara att koleraartade sjukdomsfall visat sig. Byrån har sedan ej öppnats, ty man skall ej sprida oro bland allmånheten. ÅÄnnu ett drag vill jag anföra, utan att vidare beteckna det efter förtjenst: För cirka 14 dagar sedan föreslogs i läkaresällskapet en skritvelses aflåtande tillsundhetskollegium med begäran om förbud för apotekarne att, utan recept, utlemna Thielemans droppar (som i 14 år med framgång begagnats mot diarrhå), derföre att de, som innehålla opium, vid oförsigtigt begagnande kunna medföra skadliga ver ningar. Det är sannolikt att om denna förbudsåtgärd vidtages, så måste den af samma anledning äfven sträcka sig till utlemnandet at alla de sorter koleradroppar — alla innehållande opium — som benämnas efter hufvudstadens nästan samtlige läkare, ty hvar och en af dem har komponerat en sort, som bär nans namn, och som alla hållas till saln på apoteken. Men då finnes också ingen annan utväg, när någon plötsligt angripes af kolerin, än att kalla läkare, och det är naturigtvis meningen. Likvisst möter härvid den stora svårigheten för de obemedlade att orhålla välvilligt läkarebiträde, och för alla vanskligneton att påträffa läkare, hvilket utom på de utsatta mottagningstimmarne är ytterst svårt, och på eftermiddagarne, särdeles sommartiden, nästan omöjligt, af det skäl, att de flesta äkarne då begifvit sig ut på sina sommarnöjen. Det framgår häraf, att då man vill förekomma en olägenhet — missbruket af medicin — så framkallar man en annan. som kan medföra dödliga följder, den äfven. Inom riksgäldskontoret, der enigheten bland fullmäktige just icke hörer till regeln, har en ganska komisk emeute förefallit. För att reda lånetransaktionen mellan kontoret och baron Erlanger i Frankfurt utreste kapten Wolskelt med konsul Davidson såsom tolk. Den förre hade med särdeles ifver påyrkat att en af fullmäktige nödvändigt skulle utresa, och valet vägde mellan honom och grefve Henning Hamilton, fullmäktiges ordförande, hvilken dock var mindre angelägen att bli vald. Hr W. erhöll de slesta rösterna och reste. Nu är förhållandet, att vid hvarje qvartal skall en af fullmäkvige utses till vexeldeputerad, d. v. s. att köpa och sälja vexlar för kontorets räkning. Han uppbär derföre en viss provision etter försäljningsbeloppet och den uppgår årligen till omkring 2,500 rdr. Hr Wolslelt har under några år vid hvarje qvartal erhållit denna befattning. Men nu reste hr W. och var borta då valet skulle ske. Det föll då på grefve Hamilton, och hr W. har således för sin åtrå alt resa gått miste om en god inkomst. Det är dock intet tvitvel derom, att grefve IH. blir en lika skicklig och mera angenäm vexeldeputerad och att han äfven framgent blir vald dertill. Man talar olta om fasta karakesrer, om jernviljor o. d. Man förvexlar dessa aktningsvärda egenskaper med något som rätteligen bör kallas tjurskallighet. Denna egenskap har en herre, som jag kallar X., i hög grad utvecklat. IIr X., tillhörde deras antal, som partout ville att-Industripalatset skulle uppföras på norra delen at Carl XIIIes torg. Hau blef ursinnig då detta förslag ej vann tramgang. (I parentes vill jag nämna, aw om detta förslag segrat, skulle Carl XIII:s staty kommit att imiaga midtelpartiet, istallet för Molins fontän). IIr X:s vrede växte i lika höjd med Industripalatset, som han dagligen ser ifrån sina sonster. För avt nu ådagalägga sin fasta karakter och sivt misshag, har han neligt lofvat natt ej sälta sin fol inom det malplacerade palatset. Då man frågar honom: hvad tycker ni om utställningen? svarar han lakoniskt, jag känner alldeles icke till, utan genom tidningarne, att någon — EEE EEE ETERN tå den ut igen. Hon förorsakar den stackars mes Achford mycket bekvmmar gam är mn