Göteborgsposten – 27 juli 1866, sida 1

Bref från Sverige. af Erik Bögh. VIL Industriutställningen, slutord. Det är märkvärdigt att iakttaga huru tydligt de olika afdelningarne afspegla de olika broderländernas och folkens karakter och temperament. Man ser här i de rent materiella utställningsföremålen en bild, som klart betecknar icke allenast folkens olika intellektuella utveckling, utan äfven deras olika sinnesbeskasfenhet och deras nationalsvagheter, men framför allt bevisa de huru märkvärdigt väl de passa till att alhjelpa hvarandras brister. Hvad vi ha till öfverlopps är just det som våra skandinaviska bröder sakna, och det som de ha i öfverflöd är just hvad vi behöfva. Man berättar, att en svensk krögare en gång vid en lojal illumination — jag tror att det var på en unionsfest — hade upphängt eu transparent, hvari under bibelspraket: HxvAd Gud hafvar sammanfogat 0 8. v. figurerade en norsk sill och cn svensk supHade han dertill sogat ett danskt bröd, skulle ett länge kändt behof derigenom vara alhulpet. Men då skulle han ju också kunnat ge ryssarnes sjelsherr skare och preussarnes med Guds nåde anledning ull en krigsförklaring och ådragit sig våra hemmatyskars beskyllningar för landsförrädiska, statsomhvälfvande åskandinaviska rabulisterier. Låtom oss begynna med vår egen afdelning! Man bör ju först sopa rent utanför sin egen dörr, innan man går till nästa grannes. Den danska utställningsafdelningen utmärker sig genom summa solida jemnhet, som pa det hela taget utmärker dansken och Danmark. Så godt som allt det, som vi ha ställt ut är respektabelt, en liten del ännu mera, nästan ingenting mindre; det hela är visst icke storartadt. men Herre Gud, det är ju icke landet heller! Der sinnas inga distansbländverk, intet bral, intet bjefs eller koketteri på vår utställning, man roner vid åsynen beraf ungefär samma intryck, som när man en hvardag kommer hem till en gammal, bildad, välmående privatman, som till en del dragit sig tillbaka från aflarerna och lefver på sina pengar. Allt är prima sort, röjer god smak och är i allmänhet dyrbart, men der finnes ingenting storartadt, och, på ett enda prakts tycke när, finnes der heller ingenting herrskapslikt att beskåda. Hela vår utställning vittnar om, att vi ha det godt, ja, till och med så godt, att vi alldeles icke behöfva att ansiränga oss. Anordningen är ordentlig, men hvarken präktig, elegant eller i något hänseende inbjudande.