Göteborgsposten – 27 juli 1866, sida 1

Article Image
Masthuggstullen, hos E. Dahlström, i Majorna, Smedjegatan. Götebor utställning existerar i det der barocka huset. j Jag skattar mig lycklig att till utställningen icke sjelt hatva kontribuerat ens med ett litet halmarbete; några kontribuerande slägtingar har jag gudskelof icke heller, och om jag än har ett stort antal vänner som hvardera i någon genre representera industrien, så står jag alldeles icke på den intima sot med dem, att de vilja gå i döden för mig, eller jag för dem. Jag har töoljaktligen icke någon specielt tvingande anledning att vredgas på den stora utsullningsjuryn, men så finnas här desto flera som så göra, Juryn har varit partisk, ropa somliga — Åjuryn har brådskat på ett alldeles oförsvarligt sätti, ropa andra mera högljudt — ÅJuryn har egnat allt för stor uppmärksamhet åt en massa småsaker:, mena andra; tvärtom ropa andra, juryn har förblindats af de stora industriartiklarner — ganska riktigt anmärkt7, säger nu en, min universalkorsstoppningsmaskin ha de gunstiga herrarne alls icke bevärdigat med ett ögonkast, men se den stora monitorsmaskinen, den har fallit dem i ögonen och alldeles förblindat dem. Det är ju en skandal utan like, att de svenska guldsmederna blifvit tillbakasatta för de danska — danskarne som fingo så mycket stryk af tyskarne i sista kriget? — — 0. 8. v. 0. 8. v. Undast de som fått silfvermedaljen äro nöjda, men så liten den är. Bronsmedaljörerna antyda såsom mer än sannolikt att njuggheten pi silfver står i visst samband med riksbankens metalliska valuta, och hedersdiplomaterna höja på axlarue och mena bestämdt, att Juryn endast velat öfva centralstyrelsen i den högre namnskrifningskonsten. Troligen är jag den ende som beklagar juryn. Om jag hade varit ledamot i juryn, så skulle naturligtvis den stora Salomos-domen blitvit fullt rättvis, tänker hvar och en, men tyvärr alla Jjagha ej fått inrymme i juryn, och derföre har det gått på tok. Värst sörgrymmad blef en utställare, som fick bronsmedalj, då hans medtäflare fick den af silfvor. Det bevisar att min utländska börd legat mig till hinder, säger uden förre, och så samlar han en flock handfasta stadsbud för att en morgonstund bortföra sina artiklar, fastän det är uttryckligt föreskrilvet att så icke får ske förr än expositionen är afslutad. Bland många andra roliga anmärkningar som gjorts i följd af prisutdelningen, vill jag företrädesvis anföra en som tillochmed adopterats af en bland våra liberala tidningar, nemligen att konungen var klädd i generalsuniform; han hade vid detta tillfälle bort vara itörd civila kläder, menar det liberala bladet. Det förefaller dock besynnerligt om konungen skulle vara den ende som wvid detta tillfälle icke hade valfrihet i alseende på klädedrägt En vida mera belogad anmärkning i atscende på prisutdelningen hade kunnat göras, men har icke at någon tidning, ännu ätminstone, blitvit gjord. Juryn hade nemligen hos samtlige tidningsredaktionerna uttryckligen begärt alt motiveringen tör prisutdelningarno icke skulle omnämnas. Detta åtlyddes äfven. Men nu har Posttidningen icke blott oflentliggjort pristagarnes namn, utan äfven, och naturligtvis med juryns samtycke, motiveringen. Derigenom blir endast Posttidningens uppgift fullständig, ty det är omöjligt tör de öfriga tidningarne att återigen upprepa namnen på de bortåt 1,000 prisbelönta, för att kunna meddela huarföre de erhållit pris. De oerhörda segrar som preussarne på så kort tid vunnit och som man nu företrädesvis vill räkna deras tändnälsgevår till förtjenst, ha salt stora myror i hulvudet på våra civila och militära krigare. Tändnälsgeväret måste vi ha är dagens lösen ätven hos oss. Bristen lemnar ett ypperligt tilltälle att få trumsa på general Wrede som funderar alldeles förlänge, tycker man, på upptäckten af ett svenskt gevär, som man helt anspråkslöst fordrar bö blifva bättre än alla hittills kända. Fransmännen, som alltid vilja flyta ofvanpå i vapenkonst, låter nu allmänheten veta, att de redan ega i hade arhändif honne och hannac fira uma fsftA

27 juli 1866, sida 1

Thumbnail