Göteborgsposten – 26 juli 1866, sida 1

Kavalleriet behöfver ingen modifikation. Vana vid stor hastighet i manöver och att aldrig anse något för en svårighet, äro husaser och uhlaner verkliga mönster för civiliseradt lätt artilleri, medan kyrassierernas tyngd och längden af deras svärd göra dem till fruktansvärda antagonister för alla andra än preussikst infanteri med dess tändnålsgevär. Men infanteriet fordrar och auktoriteterna förneka icke, att ett nytt system måste antagas för att möta den preussiska taktiken och göra verkan at tändnålsgeväret så litet skadlig som möjligt. Det skulle vara brottsligt att detaljera de förändringar som österrikarne ämna intöra i sitt eget krigsföringssätt. Fienden måste sjelf upptäcka dem. Må det vara tillräckligt att säga det nytt sjelflörtroende lifvar lederna och att de tilllägg till armöens nummerär, som isynnerhet från söder tillkommit, åter uppväckt hopp hos soldaterna, hvilka skola förses med kammarladdningsgevär så fort som nya sådana hinna tillverkas eller gamla gevär hinna förändras. De gamla gevären skola förändras efter Lindners princip. Den plugg eller tapp som tillstanger kammaren är på sin yttre sida utskuren till en skruf, hvilken passar i en motsvarande skruf inuti pipan; men som det skulle draga för långt ut att fästa tappen om man skulle skrufva omkring alla gänghvarfven, så har man i såa