Göteborgsposten – 25 juli 1866, sida 2

kommer spänner Lif sjelf renseln på hans rygg, lägger matvaror deri och så vandrar han ut som i fordna dagar. Men han iär aldrig så rädd för något som för att åter komma tillsammans med sitt gamla följe, och foten är aldrig så snabb som niär han vänder tillbaka igen med pengar i fickan och ser Lif stå i dörren för att taga emot honom. lLfter en sadan sommarutflykt har han åter fatt ro i själen; han jublar, sjunger och arbetar från tidigt på morgonen till sent på aftonen, och det kan nox hända — liksom i fordna dagar — att Lit vandrar upp öfver fjället med en svalkande dryck till honom om aftonen, när han arbetar i rofakern. Den gamla bibeln star ännu i skapet, tages fram hvarje afton, och Lif läser högt ur den. Etter storm och ovider rader nu solsken och stiltje; det hvilar frid öfver -augen? och frid öfver dem som bo der. Gud gifve, att det ma komma frid öfver oss allesammans! Härmed. slutar berättelsen om Lif.