Göteborgsposten – 25 juli 1866, sida 1

LIF) Öfvers. fr. Norskan. IIan måste hälla sig i bordskanten för att ej salla öfverända och blodet strömmade upp i kinderna; men han sköt hastigt upp dörren, sprang ut på trappan och öppnade sina armar. — Jag törs ej gå in i stugan förrän du sjelf bjuder mig ditin, sade samma välbekanta stämma. — Kom, kom! sade han, tryckte henne till sitt hjerta och förde henne in i stugan. Hon stannade vid dörren och hennes hjerta klappade. — Här är nog en till som vill bedja dig om plats, sade hon och sträckte fram barnet. Nu iro vi vigda, fortfor hon mel sakta röst, vill du då ej taga emot det som barnbarn? Han tog barnet i sina armar, yttrade ej ett ord, men stirrade blott i dess ansigte. Det rullade en stor tår nedför hans kinder; han strök bort den, men det kom en annan och så ännu en, och de föllo ned på barnet som låg och sof. Då fattade han Lif vid handen och A (. Neon 169