Göteborgsposten – 24 juli 1866, sida 1

———— — kabel, som var instufvad i akterreservoaren framtogs och till ett afstånd af omkring sex samnar från ändan afvecklades hampbeklädnaden, och medan detta skedde pågick samma operation med strandändan. På detta sätt blottades guttaperchaisoleringen helt och hållet och derefter afskars äfven ett godt stycke af denna på hvardera kabeln. Den af flera koppartrådar bestående ledningstråden flätades derefter ihop. Hvarje skarf blef fast öfverbunden med fin koppartråd och derefter ytterligare fästad genom stark lödning. Sedan ledningstråden på detta sätt till vetenskapsmännens fullkomliga belåtenhet blifvit så att säga sammanväld, kom en annan klass arbetare på scenen -— de personer som isolera med guttapercha. Detta är det vigtigaste arbetet af alla, och hvarje steg i den långsamma proceduren vaktades med det yttersta intresse. Med fina band af uppmjukad guttapercha, icke tjockare än en vanlig vaxstapel, beklädes ledningstråden i veck efter veck, at hvilka det ena lagret alltid lägges transverselt mot det andra. I samma mån som guttaperchabanden viras omkring, sammansmältas dess kanter vid lågan af en liten spritlampa. I samma mån som operationen skrider framåt pålägges det isolerande ämnet i allt tjockare band, tills den nyss förut bara delen af ledningstråden är belagd med ett lager ar guttapercha, lika ogenomträngligt för vatten som sjelfva graniten. Sedan detta arbete var fulländadt, sänktes splitsningen i hafvet, och sedan kabelns olika delar ombord på skeppet blifvit förenade, försöktes fullkomligheten af splitsningen genom att sända telegrammer genom det hela till den på land befintliga telegralstationen. Ett vanligt samtal egde derefter rum med mycket hastiga signaler och resultet blef inom en kort stund att kabeln var alldeles felfri. De hastiga signalerna voro lika tydliga som på en vanlig Morseapparat, och ätven de i telegrafien minst hemmastadda skulle efter några dagars undervisning ha lätt för att lära sig dem. Det system, som för signalerna användes, är alldeles detsamma, som användes för prokessor Thomsons maringalvanometer. Prineiben för denna är helt onkelt den, att i stället för en nål, som oscillerar på en visartafla till höger och venster, låter man en liten, men utomordentligt klar spegel röra sig på samma sätt som nålen. Ett sken kastas på spegeln och den derigenom reflekterade fina strålen kastas tillbaka mot en graderad skala på omkring tre fots afstånd från spegeln, så att vid spegelns rörelse ljusstrålen kastas än åt höger än åt venster på skalan, hvilken är nära fyra fot lång. En hastig vändning af ljusstrålen mot höger eller venster utmärker alltefter som den passerar öfver de olika delarne af skalan olika bokstäfver; ett annat slags tecken antydes derigenom att strålen stannar en sekund eller så på en viss punkt af skalan. Med denna vackra apparat är ett ganska obetydligt batteri tillräckligt för att signalera genom en isolerad tråd af 800 sv. mils längd, ätfven om allvarsamma fel skulle förefinnas i 22—