Göteborgsposten – 24 juli 1866, sida 1

LIF) Ösvers. fr. Norskan. — Göm mig, göm mig! skrek hon, der komma de! — Hvilka, mor? stammade han och håren reste sig på hans hufvud. — Ser du honom icke? Der står han ju, din far, och han håller den store anden vid handen. De hota mig, Aslag! Hu! der komma de! Hon dolde ansigtet vid hans bröst och fortfor : — De säga att de ej vilja taga emot mig om jag ej känner dem; se, han pekar på sitt blodiga sår! Jag lofvade att jag skulle afbränna gården öfver hans hufvud — jag har ej gjort det. Du skall göra det, Aslag — straxt — straxt! Jag var nu just på vägen; men du hindrade mig. Skynda dig, tag hela följet med; det hvilar i gården straxt här norrut. Låt det brinna, så det sprakar! Hör du, hör du! Ögonen trädde nästan ut ur deras hålor, hon viltrade sig krampaktigt och klämde hän) Forts. fr N:o 167. .