Göteborgsposten – 23 juli 1866, sida 1

Göteborg d. 23 Juli 1866. Monitorn John Eric-son lättade i Lördags kl. 34 6 e. m. ankare för att härifrån afgå. Himlen, som hela dagen förut varit betäckt af tunga regnmoln, klarnade samtidigt upp och under det herrligaste solsken ångade monitorn, följd på afstånd af ångkorv. Orädd, utåt redden. Å skeppsbron samt i båtar å rivieret hade en mängd menniskor samlats för att åse färden och å stränderna utåt elfven såg man äfven personer som med näsduksviftningar helsade de båda örlogsmännen tarväl. Chefen å monitorn, grefve Cronstedt, hade inbjudit ett antal personer, dels härifrän staden och dels bestående af ett par resande danska familjer, bland hvilka bemärktes finansministern David med damer, att följa ett stycke utåt fjorden och till deras återförande till staden förhyrt den lilla bogserångslupen Blixten, hvilken höll sig långsids monitorn under vägen. Hunna ett stycke förbi Elfsborg, ungetär efter en timmas färd, stoppades maskin, och Orädd styrde nu förbi styrbord om monitorn för att taga denne på släptåg, alldenstund korvetten är betydligt mera snabbgående än monitorn. En kabel af aktningsbjudande tjocklek stacks ut från Oräda och fastgjordes å monitorn, främlingarne bjödo de artiga värdarne ombord ett sista farväl och stego i ångslupen, från hvilken monitorn med sin krattige dragare tog sig särdeles ståtlig ut. Det var en högst intressant färd som trämlingarne gjorde å detta mäktiga, nya sjövidunder, som så twst och stadigt gick sin väg framåt, att man, om de törbiilande stränderna ej påmint derom, knappt skulle kunnat trott sig vara till sjös. Monitorn afgår direkt till Karlskrona, hvarest den antages inträffa som i dag vid middagstiden, och kommer att lägga upp å dervarande skeppsvarf, istället för, som först ämnadt var, att afgå till Stockholm. Hull angbatarne. En insändare i Times beklagar sig öfver följande händelse: Han hade i nämnde tidning läst en uppsats som påpekade den nu pågående expositiwnen i Stockholm och tramhöll att turister, som af kriget i Tyskland hindrades att resa dit, skulle i Sverige finna ett angenämt mål för en sommarutflygt. Då han förut besökt Sverige och erfarit detsamma, beslöt han att begifva sig dit. IIan köpte en biljett med nummer på hyttplats hos Hull-Göteborgångarnes agent i London, men då han skulle gå ombord i Hull befanns det, att den agent för samma ångbåtar som finnes i sistnämnde stad sålt biljett till samma ptats, som insändaren trodde sig ha försäkrat sig om i London. Alla andra liggplatser voro äfven upptagna. Stewarden arrangerade visserligen åt den resande en bädd bland hattaskar och kappsäckar, men platsen var naturligtvis temligen obeqvåäm. Till all lycka var vädret godt; i annat fall skulle olägenheterna ha visat sig vida allvarsammare. Insändaren varnar derföre resande för Hullångbåtarnes Londoneragenter och tillråder dem att, i synnerhet som passagerareasgisten, 3 Å 3 sh., är skäligen högt tilltagen — EEE ER RETT ERA AST DRINKS m 0