Göteborgsposten – 20 juli 1866, sida 2

—— Från Utlandet. Sedan nu underhandlingarne om både rodspreliminärer, vapenstillestånd och vapenwila faktiskt strandat, sammanknyter sig inresset väsentligen kring Wien, der nu de vigtiga händelser kunna väntas i hvarje minut skola inträffa, hvilka sannolikt skola lemna let sista afgörande utslaget öfver den österrikiska kejsarestatens öde för många kommanle tider. Ur wienertidn. Ostd. Post för sistlidne Fredag meddela vi derför här huru situationen under senare dagarne uppfattades Wien: Allt tätare drager sig kretsen af dem, som stå omedelbart under österrikiskt öfvervälde, tillsammans kring hufvud-och residensstaden Wien, och ständigt närmare komma de fientliga skarorna. Att uppnå Donau, tilltvinga sig öfvergången öfver denna flod, besätta Wien, fördrifva den österrikiska armen till Ungern och isolera Bränn, se der det mål, prenssarue med sin bekanta energi fullfölja. De söka nu att vid Donaulinien uttöra samma manövreringssystem som det, hvilket lyckades dem så väl i Böhmen. Från vår sida göras stora ansträngningar, för att afvärja öfvergången öfver Donau. I dag eller i morgon väntas erkehertig Albrecht och baron John från Italien. Erkehertigen skall straxt derefter öfvertaga ötverbefälet. Månne vi af erkehertig Albrechts ankomst kunna draga den slutsats, att en del af hans armå följer raskt efter honom? Vårt hopp är i dag svagare än i går. Hoppet om ett vapenstillestånd har sjunkit betydligt, sedan vi lärde känna de vapenstilleståndsvilkor, som konungen af Preussen haft mod uppställa för kejsaren af Osterrike. Preussen fordrar ingenting mindre, än att Österrike skall åt detsamma utlemna alla fästningar i Böhmen; så länge vapenstilleståndet varar, skola alla de preussiska trupper, som qvarblifva i Österrike, underhållas på Österrikes bekostnad; sydarmeen skall utrymma Venetien, den skall likväl icke komma till Österrike, utan blifva stående på sträckan mellan Wien och Verona. Till dessa fordringar kommer ytterligare den, att Österrike öfverlemnar nordoch statsbanan till Preussens förfogande, och det, så länge vapenstilleståndet varar, icke får företaga någon rekrytering, under det Preussen skall ha lof att fylla luckorna inom sin armå och till detta ändamål begagna Österrikes nordliga jernvägslinie. Sådana fordringar ställer man endast till en fiende, som man vill alldeles tillintetgöra och till en del redan tror sig hafva tillintetgjort. Eftersom detta sista ännu icke är fallet, skall ännu ett hufvudslag utkämpas, för att under en annan ledning söka frälsa riket. Helt visst har dock utsigten till att en större del af sydarmeen skulle taga del i detta slag, åter betydligt minskats. Preussen, som vill hålla sydarmåen från halsen på sig, trycker ifrigt på Victor Emanuel, för att denne skall fördröja det af Napoleon fordrade vapenstilleståndet, tills det tilltvingat sig öfvergången löfver Donau, och Napoleon är ej besluten att företaga en beväpnad demonstration. Det torde dock kunna bli af någon fördel för Österrike, att prins Napoleon nu ändtligen afgått i ett utomordentligt uppdrag från sin kusin, kejsar Napoleon, till konung Victor Emanuels högqvarter — Padua —, troligen för att ännu en gång och med kraft söka afleda italienarne från att till Österrikes undergång tullfölja sin allians med Preussen utom Venestiens gränser. Om stämningen i Wien skrifves äfven följande i ett bref derifrån af d. 11 dennes till (-Augsb. allg. 2Zeit.: Faran för att preussarne skola besätta vår stad rycker synbarligen närmare; ty förtruppen för den sientliga armå, som marscherar rakt på Wien, stod i går (d. 10:de) i Znaim och skall i morgon redan vara inryckt i Hollerbränn (Nedra Österrike), hvarifrån det endast är en half dagsmarsch till jernvägsstationen i Stockerau (sammanbindningspunkten för jernvägarne från Mähren och Linz, 4 mil Ano MT: OA P2 andra kalannar