dorf. Våra bataljoner förföljde honom, tills de najebales af general Goeben, som höll sig till lon ursprungliga befallningen. Ian förde de båda brigaderna till Dermbach och den öfriga delen at divisionen till Oechsen, der han enl. armöordren skulle taga qvarter för natten. Fienden, som var slagen på alla punkter och i fullt återtåg, kunde ej hålla denna rörelse r en reträtt, men förrådde likväl lust att iter intaga sina förra ställningar i det han med friska bataljoner ryckte tram i riktning mot Neidhardshausen och Wiesenthal. Detta kunde naturligen brigaden Goeben icke tilåta, och ett batteri 4-pundiga kanoner öppnade derför en så väl riktad eld mot de fientliga kolonnerna, att dessa efter stora örluster afstodo från sitt förehafvande. Våra trupper inqvarterade sig i byarne Dermbach, oberoch Unter-Alba. Förlusten i denna aktning angifves på preussisk sida till 300 man förutom c:a 20 officerare. Eftersom man j kunde vara viss om, att fienden icke ryckt ram från Wien med en större styrka, berallte general Falkenstein d. 5 Juli på morsonen, att kåren Manteuffel skulle intaga ställningen vid Lengfeld och divisionen Beyer vid Geisa, under det divisionen ( oeben blef stående vid Dermbach och Oechsen. Rom man genom rekognosceringar till det resultat, att fienden stod i närheten med en någorlunda respektabel styrka, var det naturl. afsigten alt genast angripa denne. Fienden hade emellertid gått söderut till Werradalen. Kfter ett kort uppehåll fortsatte man derför tramryckandet till Fulda, och d. 6 Juli ryckte. divisionen Beyer in i staden, under det divisionen Goeben och Manteuflels kår inavarterade sig norrut nära intill Hänfeld. Genom ramryckandet mot Fulda uppnådde man fullständigt, hvad man åsyftat, neml. att skjuta sig in mellan 8:de förbundskåren och de norr om Main stående bayerska stridskrafternan. På den italienska krigsteatern jagar Cialdini med sin armå de österrikiska trupper, förutom såstningsgarnisonerna, som innu finnas qvar, framför sig ötver venetianska gränsen in i Välska Tyrolen, vid hvars ns de uppritvit broarne och der de bereda sig till starkt försvar. Konung Victor Emaauel befinner sig i Padua, der han såsom Venetiens befriare emottager befolkningens hyllningar. Han tros skola derifrån begifva sig hän mot Venedig, medan flottan troligen trån sjösidan söker att äfven närma sig denna stad. Från Frankrike förljudos intet; men otvitvelaktigt är, att fransmännen känna djupt den overksamhet, hvartill de ännu tyckas vara dömda. — —— Br— —