Göteborgsposten – 19 juli 1866, sida 2

Fran Utlandet. Vära gårdagstelegrammer berättade, alt s5terrike förkastat ett väckt förslag om vapenvila. Underrättelsen har dock gått öfver Berlin och är mindre pålitlig, då den vill aframhålla Österrike som skulden till krigets oafbrurna ortsättande. Saken är den, atv Frankrike först föreslog ett vapenstillestånd på 2 månaler. Preussen minskade med Frankrikes bi sall tiden till en månad och antog derefter rtill principen stillestånd, under vilkor tt. innan detta ingicks, äfven grunderna för I: preliminärerna skulle öfverenskommas och saeställas. På vilkoren för vapenstilleståndet, som bestämde att de preussiska armåerna skulle inneha de österrikiska länder, i hvilka de stodo, och att till dem tästningarne Josephstadt, Königgrätz och Theresienstadt i Böhmen skulle ötverlemnas, ingick Österrike och anhöll bevekande om, att man skulle stanna härvid. Men Preussen fordrade bestämdt äfven antagandet at fredspreliminärerna, hvilkas vilkor var: att Österrike skulle utträda ur tyska förbundet m. m. Ilärtill kunde kejsar Frans Josef ej samtycka, hvarför han förklarade sig beredd att föra ett krig på lit och död. Sedan dess har Frankrike upprepat sina ansträngningar för en försoning, men stött på svårigheter. Det enda det kunnat utverka al preussiske konungen, som ännu synes omtöcknad al segerruset, har varit en — vapenhvila på tre dagar. Den omständigheten, att Frankrike slutligen ingick på att föreslå den i Wien, har uttrumpetats af de preussiska tidningarne såsom bebådande enighet mellan Frankrike och Preussen med thy åtföljande ljusare fredsutsigter. Det var naturligt, att Österrike endast skulle betrakta en sådan vabvila som en gagnlös Gralgentrist, hvarför det ätven afslagit den, enligt hvad mani Berlin påstår, derfor att stämningen i Wien är så upphetsad, att regeringen ej vägat gå in derpå I den österrikiska hufvuastaden synes man varit törberedd på detta, ty redan tör ett par dagar sedan hette det i wienertidningen Pressen, att Frankrikes bemedling nalkas sitt slut; Österrike tår lita på sig sjelt. Allt närmare nalkas de preussiska armöerna Wien. Den I:sta armden under Friedrich Carl stod redan i Mändags vid Lundenburg och den 3:dje armdåen under general Herwarth vid Znaim, medan den andra armeen håller den del al österrikiska nordarmåen, som stått vid Olmätz. i schack. Angående denna senares rörelser råder dock en viss hemlighetsfullhet. Flera befara, att dess återtägslinie söderut blifvit atskuren, ehuru man dock helst och på goda skäl vill tro, att dess hufvudstyrka fått försprång framför preussarne i sydlig riktning. Skulle ej någon ny drabbning inträffa i dag eller i morgon norr om Donau eller Wien, är det sannolikt, att preussarne redan inom denna veckas utgång skola hafva besatt den stolta kejsarstatens egen hufvudstad. I Wien bereda sig alla myadigheter till afflyttning. Ninisterierna skola öfverslytta till Pest. Ninistrarne sjelfva åtfölja med ett ringa antal tjenstemän kejsaren, hvilken förklarat, att han skall sjelf vara den siste, som, ifall armen lemnar Wien, följer densamma. Två al de mest betydande wienertidningarne förbereda sig äfvenledes till utvandring. Kejsarens proklamation till sin hufvudstads innevånare har i sin helhet denna lydelse: Staden Wien skall icke bli föremål för försvar, det är min oåterkalleliga vilja, att den skall behandlas som en öppen stad. Om än brohufvudet vid Donau befästes, sker detta dock icke för att försvara Wien, utan är en försigtighetsåtgärd, för att förhindra preussarnes ölvergäng öfver Donau. hvilken de ej allenast i Wien, utan äfven på andra ställen skulle vilja eftersträfva, på hela linien. Osterrike bör icke göra sig skyldigt till förebråelsen, att det, om dess vapen också varit olyckliga, nedsjunker till feghet och modlöst plötsligen uppgifver alla förhoppningar samt låter fienden gå öfver Donau, utan att göra försök till motvärn. Man skall således ha att vänta en ny strid, men om dess storlek lemnar den kejserl. proklamationen oss i okunnighet. Emellertid kan det ej dröja länge, innan något afgörande här måste inträffa, hvarför vi med spänning afvakta de närmaste dagarnes telegrafiska uugerrättelser. hvilkas vigt och betvdelsefullhet