Göteborgsposten – 19 juli 1866, sida 1

Han sprang upp och öppnade dörren. — Lit! ropade han och höll handen på. klinkan. Han hörde ej ett ljud; det var öde och mörkt, hvarthän han än vände sig, blott vinden lekte med hans här och trängde pipande in genom springan så att dörren knakade pa sina gungjorn. IIan vände sig om och gick åter in. Det var så kallt i stugan. — Herre Gud gif mig styrka i donna pröfning! Han satte sig på spiselhällen, knäppte ihop händerna och rörde läpparne till bön. Man kunde ej höra ett ljud; men Gud hörde den bön han bad för Lif. Derefter gick han bort till skapet och hemtade bibeln. Ilan fann det t0:de kap. hos Matheus och läste: J Skolen icke mena att jag i är kommen till att sända frid på jordena, jag är icke kommen till att sända irid, utan svärdet; ty jag är kommen till att göra menniskorna skiljaktiga mot sin fader och dottrena mot sina moder och sonahustruna mot sina sviiro; och menniskones eget husfolk varda hennes fiender. IIvilken som älskar fader och moder mer än mig, han iär mig icke värd; och hvilken som ilskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värd, och hvilken som icke tager sitt kors på sig och följer mig, han sir mig icke viärd!