Göteborgsposten – 19 juli 1866, sida 1

vit henne och hon har ej förlorat sin lit till honom. Hvad hon ser mager och lidande ut; men detta drag omkring munnen så fast vilja bor inom henne och att hon cCj rramdeles komma at sakna den. Hon kastar en lang och öm blick på barnet, som ännu sofver, och sa reser hon sig försigtigt upp, samt upplyfter barnet. IIon blickar mot aftonsolen men glädes icke att se ut öfver bygden, som dock ver lcende framför henne; hon tänker på hvart hon nu skall vandra. Derofter kastar hon ögat uppåt fjället; hon suckar djupt och så den vägen. Hvar skall du lig öfver en, Lit? Kanske på fjället under Guds klara himmel. Det blir då ej första gangen, ljus och varm. Se, der och sommarnatten ar hon steg för steg, mellan buskar och greIsidan, barfotad nar uppför den grönkläddad och med sin dyrbara börda på ry näste då och då stanna och se ; om efter ett nytt sot siiste. och så bär det åter framat lika lugnt som förut. ggen. IIOn