Göteborgsposten – 18 juli 1866, sida 1

grushögarne och tätt vid sidan deraf spelade en frisk vattenstråle upp i luften, alldeles som om eld och vatten änuu kämpade om öfvermakten, sedan menniskorna gifvit allt förloradt. Den afbrända gatun var för öfrigt, som ofvan nämnts, smal och till en del genomskuren af trädgårdar, hvarlore det måste synas jemförelsevis lätt att ha kunnat sätta en gräns för lågorna. Detta skulle också utan tvifvel ha lyckats, om icke stormen hade varit. Pa ett ställe och ungefär midt i den afbrända gatan hade en rad träd och buskar fullkomligt beskyddat en nuslänga om 4 a 5 gårdar från lågorna och en väldig lind hade tjenat som skydd för en nybyggnad, hvars speasliga murareställning är särdeles oskadad. Hettan hade på många ställen söndersprängt och förvittrat stenläggningen. På ängarne ofvanför den uppe under Bragernes-åsen belägna husraden syntes hela sträckor af bergad lösegendom, och här och till en del ofvanför befann sig största delen af den husvilla befolkningen, som dock kanske icke är så alldeles talrik som man föreställer sig, då största delen, ehuru provisionelt, redan erhållit tak öfver hufvudet. Särdeles lyckligt var det för dem, som blifvit nödsakade att ligga under bar himmel, att väderleken under de sista dagarne varit mild och vacker och att den tyckes lofva att så sortfara. På Fredags afton kl. 7 afgick ångf. Arendal från Kristiania till Drammen med den från Gardermoen inkomna Gadbrandsdalska kåren och en liten stund derefter styrde äfven ångf. Pluggen öfver fjorden, medförande staden Kristianias solida sändning af bröd, mjölsäckar, öl och köttvaror, deribland 10 slagtade kreatur, hela pyramider af ostar och smörstycken m. m. På samma ångbåt medföljde polismästaren Michelet m. fl. af Kristianias auktoriteter, för att göra sig bekanta med förhållandena i den brandskadade staden och samråda med myndigheterna derstädes om möjligen behöflig ytterligare hjelp. Rederiet af angf Pluggen hade kostnadsfritt upplåtit detsamma. Danna ångbåt medförde för öfrigt en mängd tältdelar och rullar af telegraftråd. Ett stycke ofvanför Svelvik (beläget der Drammens-Fjord gör en vinkel inåt staden) kunde man allaredan skönja enstaka eldglimtar längs utmed vattnet under den mörka Bragernes-åsen och dessa tilltogo i antal och styrka alltefter som ångs. närmade sig elfmynningen och man kunde öfverse en större del af den af branden härjade sträckan. I den halfljusa sommarnatten kunde skenet af den med förhållandet obekante på afstånd tagas för en festlig illumination af staden, ända tills det växande ohyggliga röda återskenet från de ännu glödande brandtomterna, de ned öfver hela dalen sig vältrande rökmassorna, de otaliga höga och nakna skorstenspiporna, de qvurstående, till en del sammanstörtade, murarne började förtälja en allt annat än glad historia. De osäkia rykten, som före ängl:s afgång från Kristiania der cirkulerade om att elden på Fredags middag skulle ha sprungit öfver till Strömsösidan, visade sig dock straxt sakna all grund, enär det icke syntes spår till rök eller eld i den bebyggda delen på elfvens andra sida. Den fullkomliga och förunderliga djupa stillhet, som hvilade öfver hela staden, vittnade också om, att man redan för längesedan hade blifvit herre öfver elden och hade kunnat unna sig en natts hvila ofvanpå den föregående dagens oafvrutna och hårda ansträngningar. Då Pluggen lade till vid tullhuset var Arendal ifärd med att utskeppa soldaterna, som efter hand och i mindre afdelningar sändes öfver till Bragernes och något senare syutes slå upp de hvita tältraderna på en äng under åsen ofvanför de rykande ruinerna. Längre upp i elfven låg slotians ångbåt Vidar, som skickats upp från Horten och inrättats till logis-fartyg för så många husvilla som det kunde inrymma. Däcket var öfverspändt med segelduk och fartyget var så komfortabelt in ättadt som omständigheterna tilläto. Utom från Kristiania har äfven från Holmestrand, Svelvik och från privata personer insändts galvor in natura, vackra vittnesbörd om det deltagande som den olycka, hvilken öfvergått Drammen, öfverallt har väckt.