Göteborgsposten – 17 juli 1866, sida 1

LIF) Öfvers. fr. Norskan. Han nådde fram till kyrkogården, men måste hålla sig i inhägnaden kring densamma för att icke sjunka ned till jorden. Huru kunde de veta det? Och de visste det likväl — alltammans! Han kastade sig ned med hufvudet set liksom han ville dölja s Det kom icke en tår i hans ögon; men han suckade så djupt, att det skulle skurit en i hjertat att höra derpå. Han rörde läpparne till bön, men han kunde icke finna ord. Han visste icke huru länge han legat der, men då han åter öppnade ögonen, var det öde och tomt omkring honom, och han såg blott det omiitliga himlahvalfvet öfver sig med de sakta framglidande skyarne, och hörde det underliga susandet i luften. Han strök sig öfver pannan, liksom för att skärpa sitt minne. Då gick det plötsligt upp för honom: Tänk om Aslag nu sitter hemma och frestar Lif! a Förts fr Nena 160