Göteborgsposten – 14 juli 1866, sida 2

men meddelar en UIIIB SKIIUTIng al del MIT kiga lif, som råder derstädes och hvilket skulle erbjuda en genremålare det rikaste stoff till hundradetals taflor. På golfvet i den stora väntsalen är utbredd en halmmatta, på hvilken pommerska tysiljerer och westphaliska landtvärnsmän ligga till dussintal utsträckta och sofva, obekymrade om larmet rundtomkring. Alldeles bredvid detta rum förbindas de sårade, hvilka behöfva ögonblicklig hjelp; här är ständigt en Johanniterriddare, som har uppsigten, tillstädes, under det läkarne utsöra sina operationer samt de ädla diakonissorna och barmhertighetssystrarne med aldrig svikande omsorg natt och dag vårda de sjuka. I detta rum hr redan hundradetals preussiska och österrikiska sårade blifvit opererade; strömmar af blod ha här flutit och mångtaldiga skri af smärta utstötts. Vid sidan om operations-. salen är jernbanans restaurationslokal belägen der det går helt muntert till; restanö ratören gör naturligtvis lysande affärer, och fastän han säljer medelmåttiga varor till oblyga priser, är salen likväl ständigt alldeles full af törstiga och uthungrade krigare. Utanför bangårdsbyggnaden vexla taflorna i ej mindre brokig mångfald. Här stå, hufvud vid hufvud, nästan hela dagen igenom unga och gamla, förnäma och låga, män och qvinnor från Reichenberg, hvilka nyfiket gapa på det sällsynta militära skådespel, som så plötsligt aflöst sabriksstadens fredliga lif. I sina hjertan önska de de objudna gästerna för pocker i våld, men afhålla sig icke desto mindre från alla excesser. I hvarje ögonblick språnges denna sammanpackade massa af kavallerioch infanteripatruller, ordonnanser till häst och hela rader al vagnar med alla möjliga förnödenhetor. En del fruntimmer ha vid små bord utbredt en samling godsaker, bestående af bränvin, öl, bröd och korf, och det hela liknar en marknad. Judar, som utbjuda till salu allehanda varor tränga sig tram mellan grupperna, och ofta uppstår kif och strid, som sluta dermed, att betälhafvande officern utsänder en patrull pommerska soldater, hvilkas kraftiga näfvar då hastigt återställa den nödiga ordI ningen. Från vestpreussiska krigsteatern berätta de senaste tidningarne, att en talrik förbundsarmå, ej mindre än 85,000 man, uppställt sig si närheten af Frankfurt, för att försvara denna stad mot de anryckande preussarne, i förväntan på hvilkas ankomst man i det goda Frankfurt synes fullkomligt ha tappat hufvudet. Hvar och en, som på något sätt är i stånd dertill, flyr bort, och en tredjedel af innevånarne har redan lemnat staden. Åfven gesandterna packa ihop sina reseeffekter; deras fruar ha redan försvunnit. Förbundsförsamlingen skall förläggas till Regensburg. Det är naturligt, att derför de mest törvirrade rykten genomkorsa staden. Lyckligtvis har man uppgifvit den hufvudlosa idåen att förskansa staden eller den ännu hufvudlösare att afbränna den, för att förvandla den till rett andra Moskwa?. De trämmande tidningarna meddela följande notiser om Englands nya minister: Premierministern eller, såsom han officielt kallas, den förste skattkammarlorden, grefve Derby, är den 14:de grefven af detta namn. Han är född 1799 och har, alltsedan sir Robert Peel skiljde sig från torierna, varit detta partis mest framstående statsman. Han har förut såsom lord Stanley varit minister för Irland och kolonialminister, och redan två gånger förut har han varit premierminister, fastän icke länge någondera gången, neml. 1851—52 och 1858—59. Under senare tiden har han ofta lidit af gikt. Hans äldsta son, lord Stanley, är född 1826 och har säte i underhuset såsom medlem för orten LynnRegis. Han har förut varit understatssekreterare i utrikesministeriet, senare kolonialminister och 1858 —59 minister för Indien, hvilket land han bereste under det stora upproret. l den nuvarande ministeren är han utrikesminister. Han anses för en mycket talangfull man med lärdom likasom hans far. I politiken är han moderat konservativ. Benjamin Disraeli, född 1805, är den bekante financieren och romanförfattaren, som under många år varit Torypartiets vältalige ordförande i Underhuset och likasom nu varit finansminister under grefve Derbys tvenne föregående ministerer. Krigsministern general Peel, född 1799, ar en broder till den aflidne sir Robert Peel, men är vida strängare tory än denne. Under lord Derbys sista minister 1858—59 beklädde han samma post som nu. Inrikesministern Spencer Horatio Walpole, född 1806, medlem af underhuset för Cambridgees universitet och ursprungligen advokat, sintog samma ställning inom lord Derbys båda föregående ministörer. Han är en sträng tory och motståndare till hvarje parlamentsreform. Marinministern sir John Packington är född 1799 och beklädde samma post 1858 59. Kolonialministern grefve Carnarvon, medlem af Öfverhuset, var förut understatssekreterare i samma minister. Den liberalt-konserlvative sir St. II. Northeote har äfven en