Göteborgsposten – 13 juli 1866, sida 1

LIF) Öfvers. fr. Norskan. Hennes ögon lyste och hon sprang upp från stolen. — Kan det vara möjligt? Nej skulle man då ha hört på maken! Men hvad kan orsaken vara till detta, Aslag? — Det vet jag icke, men du är bjuden, det är visst och sannt, och du får skynda dig alt ställa dig i ordning, ty vägen är lang. Hon stod redan på tröskeln, men vände sig plötsligt om. — Nej, jag törs visst icke ga, Aslag, far skall icke tåla det. — Din far! Åh, han kommer icke hem ännu på flera dagar, och hvad man icke ser det tänker man icke på, Lif. Hon betänkte sig fortfarande. — Men det iir dock icke riktigt i alla fall. — och hvarför icke det? Lif. — Jag vet icke sjelf; jag har icke heller. ) Forts. fr. N:o 159.