Göteborgsposten – 12 juli 1866, sida 1

ingen lust att strida; 25 utaf dem sträckte i en hop sina vapen för en löjtnant v. hB-ulow, hvilken såg ensam dessa män skiljda fran sitt regemente, samlade ihop ett halft dussin trosssoldater och red bort till dem då do gåfvo sig utan motstånd. Med besättandet af byn Bossin slutade kampen vid Munchengrätz. i hvilken prins Friedrich Carl genom en följd at strategiska rörelser, med föga strid och ringa förlust — Preussarne förlorade i döda, sårade och saknade ej 100 man — vunnit omkring 2 mils land samt tagit 1,000 fångar; han har kringgått Kaczowbergets starka ställning och utfört sin förening med general Bittenfelds kår. Högqvarteret har sörlagis hit till Munchengrätz. Flertalet at innevånarne har flyktat ur staden; armåen har uttömt sina forräder af lisfsförnodenheter och ingenting kan tå köpas här på platsen. Soldaterna ha deriör tillåtits taga hvad äcbart de kunna komma öfver, men föga har lemnats, ty österrikiska armeen var här sistl. natt, och dess kommissariat tyckes nu vara lika eländigt som under italienska kriget. Fängarne berätta, att de ej haft någonting att äta under två dagar och tigga om en bit bröd; men preussiska armöen är sjelf hårdt ansatt, och det finnes föga att ge bort. De österrikiska lasarettsanordningarne äro ej heller sådana de borde vara; då preussarne marscherade in här, påträffades 26 sårade män, som lågo flytande i sitt blod på golfvet i en koja, utan vård, med oskötta sår. De sade sig icke hafva fått någon föda på 48 timmar; ingen läkare hade stannat hos dem. Den styrka, som gjorde motstånd mot prins Friedrich Carl, var Österrikes 1:sta armekår under grotve Clam-Gallas, brigaden Kalik, hvilken nyligen återkommit från Holstein, samt general Edelsteins kavalleriafdelning. Med dessa troddes den sachsiska armåen vara förenad, och hela den allierade styrkan förmodades stå under sachsiske kronprinsen Prins Alberts befäl.