Göteborgsposten – 11 juli 1866, sida 2

Elghistorier. Från Strengnis skrifves: Tisdagsmorgonen d. 3 d:s päträffade gärdsegaren E. Petterssen i n:r 37, under det han på stadsskogen sökte sin der betande häst, i närheten af Gösens kärr en helt späd elgkalf, hvilken mycket vänligt och menlöst raglade honom till mötes. Då P. ej kunde se till eller höra modern, trodde han sig göra en god gerning, då han varligen tog den späda moderlösa i sina armar och försigtigt bar honom hem till sig. Underrättelsen om denna ovanliga händelse spred sig med blixtens hastighet snart öfver hela staden och lockade en talrik mängd af nyfikna till P:s gård, och infann sig der äfven stadsfiskalen, hvilken gjorde P uppmärksam derpå att han i sin okunnighet brutit emot jagtstadgan, hvarför fiskalen rådde honom att genast för undvikande af obehag återföra kallven till samma ställe, der han funnit den. Förskräckt sbände P. genast hästen för sin bästa vagn, nedbäddade på det omsorgsfuilaste kalfven uti hö och täcken och körde honom till samma ställe, der han funnit honom, Vid framkomsten tyckte sig P. se modern. skymta fram mellan träden, och då han och stadstiskalen följande morgon gingo ditut, voro både ko och kalf borta, troligen lika glada att hafva återfunnit hvarandra som P. att undslippa några obehagliga följder af sin välmening, Från Norsholm skrifves till red. af Norrköpings Tidn. d. 6 d:s. Sistl. Mändags morgon observerades af flera personer ön elgtjur simmande i sjön Roxen emellan Munkeboda ruiner och södra sidan af sjön, nära inloppet till Göta kanal. Det var ganska vackert att se det ståtliga djuret, hurn lätt och smidigt det gled fram med sina bekronade horn. Det våta elememet tycktes vara mindre behagligt för den statlige äfventyraren, emedan han flera gånger ruskade på sitt vackra hufvud. llägring. Från Lindesbeg skrifves under d. 5 d:s: Sistl. gaårdags afton omkr. kl. 9 före tedde borisonten i nord-nordvest härifrån det vackraste skådespel. Medan en full regnbåge prunkade i sydost, afspeglades, i förstnämnda väderstreck, å en plan yta, sjön Rossvalen och en del af Bottenan, jemte holmarne i sjön, under det att det omgilvande landskapet med dess höjder, dalar och abyggnader gal relief åt taflan, omvexlande (i den klaraste belysning af den nedgående solen) med fantastiskt återgifna albildningar af slottslika, tornkrör palatser, omgifna uf åtskilliga, i den imaginära sjön sig fullständigt återspeglande trädgrupper? — Den präktiga hägringen, som i anseende till stadsbostädernas läge i allmänhet och den sena timman, blef sedd blott af ett åtal, fortfor omkring en halltimma. Luften var för öfrigt delvis mulen med duggregn och ringa luftdrag. Åskslag. D. 11 d:s nedslog åskan i Marbäcks kyrka nära Ulriechamn, under det husförhör der pågick, sönderslog torntuket, sprängde tornet å tvänne sidor, så att remnor uppstodo, förorsakade tvenne remnor i kyrkmuren samt anställde mycken annan förödelse. Tornet anses för framtiden odugligt, och måste derför nytt upptoras. Då olyckshandelsen inträffade, innevoro i kyrkan omkring 70 personer, af hvilka 10, deribland tjenstgörande piesten, erhöllo kontusioner, dock ej af svårare beskaffenhet. . Onsdagen d. 27 Juni nedslog åskan vid Onsgärdet, i Stora Kopparbe gs län, samt dödade ögonblickligen en hustru, hvilken vid tillfället var sysselsatt med att anteckna några under dagen gjorda uppköp. Den bredvid henne stående mannen erhöll en lindrigare kontnsion å benet. Ålven en annan qvinna, som uppehöll sig i köket, träffades af åskan och erhöll flera brännsär a bada benen. Åskan hade slagit ned i två skorstenar, derefter inträngt i ett af boningsrummen och köket, hvarest en vattensä kullstjelptes och en mjölkbunke söuderslogs, samt slutligen genom köksgolfvet banat sig väg ned i källaren, der den krossade en vinbutelj. I förl. vecka nedslog åskan i Svälinge, Strå socken 1 Östergötland, i en stugubyggna l. Strälen som ej antände dödado en i stugan innevarande person.