Göteborgsposten – 11 juli 1866, sida 2

af silfver. För någon tia sedan blef han här i staden — han har eljest sitt hemvist i Westerlanda socken, 3 mil från Udåcvalla — upptagen för fylleri. Det befanns då att han i sina fickor hade ett par dyrkar. Som bekant, är det en förseelse belagd med straffarbete att ega dylika för nästans egendom vådliga tingestar, isynnernet då innehafvaren, såsom M., är bekant som en gammal tjuf. Han blef derföre förhörd inför poliskammaren och förklarade helt menlöst, att han aldrig vetat att dessa dyrkar vore annat än lofliga nycklar. Han hade sjolf af en smed i Uddevalla emottagit dyrkarne såsom riktiga nycklar till ett par låsar, hvilka smeden åt honom förfärdigat Poliskammaren remitterade målet såsom urbota till rådhusrätten. Ettdera egde nu denna ett guldåldern värdigt förtroende till hvad manniskor säga och antog dersore för god den historia M. förut i polisen uppdiktat angående dyrkarne, eller fordrade dess hogre vishet, att hvad poliskammaren i den allmänna äkerhetens intresse gjort skulle omintetgöras, alltnog. M. blef lössläppt och frikänd. Då han sedermera al polisen åter fasttogs för att hemsändas, och för detta ändamål öfverlemnades till landshöfdingeembetet, lärer han efter hvad det påstås åter ha blifvit släppt, så att man i Göteborg fortfarande hade att glädja sig åt hans härvaro. Denna senare uppgift kan dock ej med säkerhet kontrolleras, emedan det är möjligt, att M. återvändt till staden, efter att af landshösdingeemb. ha blifvit hemforslad. Målet remitterades till rådhusrätien, och Mårtensson införpassades till cellsängelset, der han väl får sitta tills rådhusrätten släpper ut honom igen. rs