Göteborgsposten – 10 juli 1866, sida 1

LIF) öÖfvers. fr. Norskan. — Hvad godt ha dessa gjort dig mer än jag? svarade hon och saktade sin gång; de skratta åt dig och skulle ej fråga efter att spotta på dig. Är det derför du nu blifvit sa intagen af dessa menniskor? Do kalla dig för en landstrykare ech vilja knappt nog röra vid dig, — är det derför du nu talar så väl om dem? Din far gjorde ingen så mycket ondt som en fluga, men han deruppe under fjället stack dock ihjel honom som ett oskäligt kreatur, och nu går sonen bort och kysser honom på handen till tack derför. Skam och vanära öfver dig, Aslag Braaten, skam öfver dig till din dödsdag om du ej hämnar din far Och Guro knöt näfven och stirrade på sonen. Dessa ord grepo Aslag starkt och gamla minnen stego manande fram i hans själ; men Lif stod der ännu och såg på honom med sina klara ögon. — Du har rätt i hvartenda ord! Skam ) Forts. fr. N:o 154.