Göteborgsposten – 10 juli 1866, sida 1

till venster om den som står och ser hän mot Mänchengråtz. Jernvägsbron är af jern, den andra af trä. Iserfloden är vid Podol nära 150 alnar bred och flyter med en djup men stark ström mellan branta bankar, hvilka endast höja sig omkring 4 fot ötver vattenytan. Vid sidan om vägen och på strömmens stränder växa stora pilträd, planterade på lika atstånd ifrån hvarandra. Trenne vägar föra från Sichrows platå till landsvägen, som löper ned i Iserdalen. Den i öster är en häradsväg, som lemnar platån nära slottet Sichrow och förenar sig med landsvägen nära byn Swierzin, nästan på lika atstånd mellan Tärnaa och Podol; i centern sammanträffar chausscen från Libenau med landsvägen halfvägen halfvågs mellan Swierzin och Tärnan, och vägen från Gentschowitz i vester förenar sig med densamma nära denna stad. I går afton kastade prins Friedrich Carl en lätt pontonbrygga ötver floden litet nedanför den upprifna Tärnaubron och besatte utan motstånd staden med en liten styrka. Hornes division ryckte på samma gång längs häradsvägen mot öster, besatte byn Swierzin och tramsköt sitt avantgarde mot Podol. De mot denna punkt förda trupper bestodo af två kompanier ur 4:de jägarebataljonen, 2:dra och 3:dje fysiljerbataljonerna af 31:sta regementet, samt en bataljon af 71:sta. Jägarne, som gingo i spetsen, kommo inom 34 mil nära Podolbryggan, innan de kommo i kollision med österrikiska utposter, men här funno de fienden, och en skarp fäktning följde, ty österrikarne hade sex bataljoner i byn och trodde sig kunna behålla platsen samt betäcka öfvergängen öfver floden. Klockan var omkring 8, och skymningen töll snabbt på, då jägarne först råkade på sin fiende. På högra sidan om vägen, omkring !,; mil före bryggan, står det första huset i byn. Osterrikarne hade i mängd besatt den och deras uteliggande piketer bildade en linie tvärsöfvor vägen bredvid det, alltsom de drogo sig tillbaka för de framryckande preussarne. Alltsom jägarne kommo i sigte, öppnade garnisonen i landtgården och piketerna en häftig eld på dem. Från fönstren och soldatlinien på vägen kom en snabb gevärssalva, rilken gick strängt åt de preussiska skyttarne, men dessa gingo snabbt till verket, och hade skjutit omkring tre gånger, innan österrikarne, som blott voro beväpnade med gevär, hvilka addades från mynningen, voro i stånd att svara. Detta varade ej länge. Major von Hagen, som kommenderade 2:dra bataljonen af 31:sta regementet var snart framme, för att örstärka skyttarne. Det var nu nästan mörkt, skotten och de stridandes rop voro nästan de enda angifvelserna ang. truppernas ställningar; man kunde dock se, att den snabba elden från tändnålsgevären tunaade den österrikiska linien på vägen, och preussarnes framryckande hurrarop angålvo, att de vunno terräng. Plötsligt inträdde en paus i alden på vägen, ty jägarne hade gjort en ansall och drogo österrikarne till den plats, der husen i byn lågo tätt intill hvarandra på båda sidor om vägen och der försvararne hastigt kastat några nedhuggna pilträd som barrikad ötver vågen. Nu ökades stridsgnyet. Mörkret hade 112 OIl;:ÖOt bntit in oanh manan annu ala höjt