Göteborgsposten – 7 juli 1866, sida 1

Gölehorg d 7 Juli 1866. Politiskt. De telegrammer, som vi igår voro i tillfälle att meddela, äro af den natur, att de måste tränga allt annat i bakgrunden, likasom de äfven drifva till ett moget öfvervägande af, huru de politiska händelserna möjligen kunna komma att gestalta sig, ty nu befinna vi oss vid det skede, hvilket lika lätt kan leda till allmänt europeiskt krig som till fred. Med ett ord, vi befinna oss vid en afgörandets stund, och ödesdigert för vår verldsdel skall det beslut bli, som nu kommer att fattas. Preussarnes framgångar i Böhmen och kanske ännu mera den opålitliga andan inom österrikiska hären ha förmått kejsar Frans Josef till ett steg, som vi hoppas icke måtte tagits för sent. Kejsaren af Osterrike har nemligen — enligt Frankrikes officiela Moniteur, så att uppgiften är fullkomligt sann —, sedan österrikiska vapnens ära i Italien upprätthållits, med bifall till de af kejsar Napoleon i skrifvelsen till Drouyn de Lhuys d. 11:te Juni uttryckta åsigter, afstått Venetien till kejsar Napoleon och derjemte anmodat honom om hans bemedling för fredens återställande mellan de krigförande makterna. Kejsar Napoleon har efter denna skritvelses inhändigande genast vändt sig till konungarne af Preussen och Italien för åstadkommande af en vapenhvila. Dessa underrättelser ha i Paris väckt en oerhörd sensation och åter satt lif i sinnena. Hela Paris flaggar, skrifver vår telegrafkorrespondent, och Börsen har skyndat att dritva rentes upp i 10 procents högre notering. Närmaste följden af denna vigtiga händelse torde blifva, att ett stillestånd med snaraste inträder, hvarnnder förberedelser skola vidtagas kanhända för fredens åvägabringande, men kanhända äfven för ett större och algörande nytt krigs förande. De åberopade vilkoren i nämnda skrifvelse från kejsar Napoleon till hans utrikesminister äro dessa: Vi skulle för Tyska Förbundets mellanstater önskat en närmare förbindelse, en kraftigare organisation och en mera betydande roll, för Preussen mera likartade gränser och makt i Norden, för Österrike upprätthållandet af dess höga ställning inom Tyskland. Vi skulle dessutom velat, att Österrike skull. mot en billig ersättning afträda Venetien till Italien; ty då Österrike i förening med Preussen och utan hänsyn till 1852 års fördrag fört krig mot Danmark i den tyska nationalitetens namn, så synes det mig billigt, att det i Italien erkänner samma princip, i det att det fullständigar halföns oberoende. Den billiga ersättning, som Frankrike ville bereda Österrike för Venetien förklarades på sin tid af de officiösa parisertidningarne kanske kunna finnas vid Adriatiska hafvet. Och Constitutionnel sade rent ut, att Bosnien och Herzegowina skulle kunna lemna den önskade ersättningen. Detta var dock vid tiden för underhandlingarne om sammanträdandet af en konferens. Nu är ställningen i viss mån en annan, sedan de österrikiska vapnen lidit nederlag i slag på slag under Preussen. Den franska hoforganen la France säger ock helt oförstäldt, att den österrikiske kejsarens beslut om Venetiens afträdelse föranledts af den slagtning, som österrikiska nordarm6en förlorade d. 3 d:s gZZB333 a