Det var en kall vintermorgon da Åslag drog bort till staden. Himlen var ännu klar och vintade blott på att solen skulle komma litet högre upp, för att den skulle kunna riktigt sramvisa sin bla färg; ty skymningen lag ännu som ett Hor öfver hela trakten. Men det sug icke ut som att det skulle komma sol öfver IIaugen? i dag heller; ty tunga, mörka skyar började redan samla sig vid horisonten och förespadde ett snöväder frampå dagen. Föröfrigt var snömassan ännu ej betydlig och hvilade blott som ett skinande täcke öfver dalen, medan klipporna på begge sidor stodo öde och