Göteborgsposten – 6 juli 1866, sida 1

att han gaf mig bade mat och dricka och goda ord, då jag icke hade så mycket som en bit att sticka i munnen, eller visste, hvar jag skulle få den ifrån? Och skulle jag nu trötta honom med det obetydliga jag kan berätta för dig och oroa honom hvarje gang jag befann mig illa? Nej, hör du Lit, du far icke säga ett ord till honom hvarken om mig eller om vart tal. Aslag hade redan fatt välde öfver henne och hon svarade med ett leende: Ja, ja, det förstar du bäst; men med mig, som du icke iär rädd för, kan du vil tala som förut, ty det är så roligt att höra dig bepviiffa