Göteborgsposten – 6 juli 1866, sida 1

Aslag svarade icke. — Det gör mig ondt att se dig sådan, fortfor hon, och jag ville så gerna kunna göra något för dig till tack för allt det goda du har gjort mig; ty innan du kom visste jag knappt hvad verlden var. Du var så jemn och rättfram att jag icke blef skygg för dig, och så hade du hört och sett sa mycket förunderligt, och du berättade det allt på ett sadant sätt, att det var liksom hade jag sjelf varit tillstädes och sett det. Du må tro att detta varit en glad tid för mig, som förr gick ensam här på Stället. Men nu ville jag så gerna, att du till ersättning skulle låta mig uppmuntra dig då du är bedröfvad. Jag tror jag kunde säga dig huru