LIF) Öfvers. fr. Norskan. IIon bet tillsammans läpparne och skakade hotande stafven mot det ställe der Gunnar stod. — Nu måste du vara både slug och försigtig, barn, fortfor hon och klappade honom på skuldrorna; ty för att denna tid skulle komma har jag lefvat i många är. Kom väl ihåg allt hvad jag sagt dig och allt hvad du lofvat mig; du får ej bli medlilsam eller rädd, men hafva ett öga på hvarje finger; du måste lura och lyssna på allt hvad som säges och så bära fram det till bygden — alltsammans; du skall håna och svärta honom och ej låta det bli så mycket som en hvit fläck qvar på honom, min son! — Ja, det skall bli ett herrelif, detta, Gunnar Haugen! Du skall komma att gå som ett annat spöke mellan folk och bli till hån, hat och löje för alla menniskor, du storskrytare som visst aldrig ville nedlåta dig till att spotta på mig en gäng; du skall komma att uJ Tarte fr N.a 151