Göteborgsposten – 4 juli 1866, sida 1

Gunnar svarade ej straxt utan såg blott Sstadigt på honom. — Hurudant var det folk du kommer ifrån? frågade han slutligen; höllo de fast vid Cud och hans heliga ord? — Ah, som folk i allmänhet; men jag blef troget hållen till boken, det är visst och sannt, bade i skolan och hemma i familjen. — Jaså. Men du är väl också glad i lek och dans och annan flärd? — Det kan jag ej a. Mina kamrater kallade mig också för Åden gamle svarte histen och gjorde narr af mig derför att jag cj ville följa med hvar gång de gingo till dans och gästabud utan höll mig alltför god, som de beständigt sade. Nej, sådan flärd tycker jag r blott till för att förstöra tiden. Gunnar stirrade förvånad på honom. — Hur gammal är du? — Tjugo år till kyndelsmessan. — Hm, det är sällsynt att höra ungdomen tala på det sättet! Du har nog pröfvat litet af hvarje, du, kan jag märka. Gunnar satt ännu en stund och funderade, derpå reste han sig upp. — Det är detsamma, sade han; du kan hänga tröjan på kroken och slå dig i ro så länge här på Haugen; vi bli nog ense om betalningen.