Göteborgsposten – 3 juli 1866, sida 2

)en ene sade, han vann; den andre sade, han vann; sanningen är, att båda fingo smörj. Denna visa tyckes nu med skäl kunna illämpas på preussarne och österrikarne i Böhmen, för att döma etter de olika riktninrar, i hvilka deras uppgifter om der föresallna strider gå. Striden mellan österrikarne och preussarne föres nu på ej mindre än 4 hutvudvunkter, nemligen på 3 linier i Böhmen och vå gränsen mellan Galizien och Schlesien. För att kunna följa händelserna på dessa olika inier, måste vi bedja läsaren lägga kartan framför sig, isynnerhet om han äfven skall kunna rätt bedöma österrikarnes hällning, hvilken måhända kan synas svag och underlig bredvid de segerjublande preussiska notiserna, men i grunden dock, enligt all sannolikhet, är väl beräknad samt ämnad att i ett afgörande ögonblick nedstämma tonen i Berlinerberättelserna. Den vestligaste stridslinien i Böhmen går från gränsen af Schlesien öfver Turnau och är riktad mot Böbmens medelpunkt och hufvudst d Prag. I skilda aldelningar ryckte preussarne på denna sida fram. Heter att hafva genomilat Sachsen gick prins Friedrich Karl med en del at preussarnes högra angreppsslygel genom Ziuwau i Sachsen öfver böhmiska gränsen på väg mot Böhmens andra stad i ordningen och vigtiga industristad, Reichenberg, som besattes utan motständ, Den andra aldelningen af denna angreppsflygel, atven kommande från Sachsen, står under befäl at general IIerward v. Bittenteld. Den kom från Elben genom kretsen Leitmeritz, således längre vesterut, för att förena sig med prins Friedrich Karl, Den kom genom Leipa öfver Hähnerwasser för att verkställa föreningen vid Mänchengräla medan prinsen med sin armåkär ryckte, såsom nämndt, från Reichenberg öfver Turnan mot samma plats. Vid Leipa mot v. Bittenfeld blott en svag österrikisk afdelning, hvilken tillbakakastades. Vid Turnau möter prins Friedrich Karl äfven en, såsom det vill synas, svag afdelning, som likaledes ester en troligen ganska kort kamp tillbakakastades med för ett så stort krig som detta ser ut att bli obetydliga förluster. Med numera vanlig raskhet synas de båda preussiska befälhafvarne efter dessa förtruppsfäktningar hafva ryckt framåt mot Mincbengrätz, der de vägar sammanslöto, som deras trupper marscherade. Här hade emellertid österrikarne äfven samlats till någon styrka och ville leverera strid, för att hindra de preussiska betälhafvarnes förening. Strid synes äfven hatva stått derstides i Thorsdags. De första preussiska berättelserna uppgältvo, att österrikarne förlorat 3,000 man, deraf 2,000 fångar, och preussarne 1,000; men sredan dagen deretter reducerades från Berlin antalet till 1,200 fångar för österrikarne och 150 för preussarne, hvilka siffror dock äro så oproportionela, att de naturligen ej kunna anses fullt sanningsenliga. Emellertid synes dock segern här verkligen tillkommit preussarne, emedan österrikarne drogo sig tillbaka till I Färstenbruck, under det att, såsom Köln. Zeit. antager, de tvenne preussiska kårerna lyckades förena sig. En egen ödets skickelse har velat, att de båda befälhafvare, som under röfvaretåget mot Danmark anförde de då allierade preussiska och österrikiska trupperna, prins Friedrich Karl och Gablenz, här nu stodo emot hvarandra och levererade den första större striden. Sedan nu prinsen och general v. Bittenfeld förenat sig tyckas de hafva snabbt förföljt de sig tillbakadragande österrikarne, ty redan följande dag, Fredagen, skall en häftig strid I hafva stått vid Gitschin, i hvilken stora törluster gjorts å ömse sidor, ehuru preussarne, säga berlinertelegrammerna, stormat och behållit platsen. Den andra stridslinien ligger något öster om den vi här berört och bildas derigenom att en del af den under preussiska kronprinsens besäl stående armön från Schlesien ryckt in öfver Böhmens gräns. Kronprinsens arme synes neml. ha varit, likasom prins Friedrich Karls, delad i tvenne afdelningar, den ena framryckande under befäl at general Steinmetz från Liebuu i Schlesien genom Trantenau i )öhmen, den andra under kronprinsen sjelf från Glatz och Reinerz i Schlesien genom Nachod i Böhmen, båda med afsigt att frami tranga till Josefstadt, der förena sig och söka komma till Pardubitz, der österrikarne ha högra flygeln af sin hufvudstyrka samlad, meI dan den venstra står vid Prag. som skall an