Göteborgsposten – 3 juli 1866, sida 2

— Åh, han tycker icke om det, och han ir något string i sina åsigter. — Ja var det icke det jag kunde se, strax jag kom inom dörren. Den mannen far icke med snack; sådant folk är sällsynt nu för tiden. — Men du må tro att han håller af mig. I — Och hvem skulle icke göra det? Du har väl också beständigt lefvat tillsammas med din fader? — Nej, jag såg honom först da jag var 6 ar gammal. Då kom han hem från en lang I resa, borättade man. Så begafvo vi oss norrut till denna dal och ha nu bott på stället i 10 år. — Och du har varit ensam med honom hela denna tid? I — Ja, alldeles ensam. I Men så har du väl ofta haft ledsamt, så långt från alla menniskor? — Åhnej, ty jag har alltid något att göra. Så skall jag mjölka korna, så skall jag ge dem foder, så skall jag se till visthuset och koka maten; så läser jag hvar qväll ett stycke i bibeln för fur, och så kan jag ibland ocksa tänka på både ett och annat. Men nu måste jag skynda mig. Är du mätt, skall jag taga fatet med mig ut. — Du skall ha stor tack för denna gång.