Göteborgsposten – 3 juli 1866, sida 1

palatset nu står. Mot sjelfva ideen är intet att anmärka; men desto mera mot sättet för den erforderliga summans anskaffande. Onekligen förtjenar det vackra torget en sådan prydnad som den föreslagna; men att anskaffa den åligger hufvudstaden, och endast hufvudstaden. Egde dess innevånare samma point dihonneur som befolkningen i andra hufvudstäder, så skulle de finna sig sårade af inbjudarnes åtgärd att söka åstadkomma en nalional-subskription, och de skulle följaktligen påyrka att den ej fick sträcka sig utom hufvudstadens område. Ötverraskningen — min välförståendes — ökades ännu mera deraf, att bland de tolf inbjudarne, alla boende i hutvudstaden, äro de nio tillika stadsfullmäktige i hufvudstaden. Häri ligger det sorglustiga. Känna de då sina kollegers och sina valmäns skaplynne så väl, att de inse omöjligheten af att realisera den vackra ideen uteslutande genom stockholmsbefolkningens åtgörande? Eller frukta de att genom frågans väckande bland stadsfullmäktige, antingen för ett afslag, eller tör den erforderliga summans Åuppförande på debetssedlarne, en stående fras hos detta hundramannaråd? Ni finner af hvad jag nu antydt, å ena sidan att jag lifligt önskar det Molins mästerverk skall pryda vår hufvudsted, men å andra sidan, att kostnaden derföre endast bör bestridas af den stad, som skall prydas af detta mästerverk. Förmodligen har ni observerat våra tidningars uppgift om den dyrbara gåfva af en med stor konstfärdighet arbetad pokal som enkedrottningen låtit öfverlemna till Riksmuseum. Denna pokal, som först tillhört drottning Christina och sedan den i Holland bosatta De Gerska familjen inköptes af konung Oscar för 25,000 rdr och tillföll vid arfskiftet onkedrottningen, som nu införlifvat den med statens dyrbara samlingar. En person som eger derom noggrann kunskap har berättat mig att de konstsaker som den kungliga familjens medlemmar tid efter annan skänkt till Riksmuseum hafva kostat densamma öfver en million rdr. Göran.