Göteborgsposten – 2 juli 1866, sida 1

———— — — — ——A——— o — Aslag? Jaså, sade han lugnt och satte sig 1gen. Lif kom nu in från rummet. — Nu kan du gå in och hvila dig litet, så skall jag snart komma med maten, sade hon och säg vänligt på främlingen. — Herre Gud, hvad du är god Men du skulle ej ha gjort dig så mycket besvär för min skull, svarade denne. Ja, jag märker nog att jag behöfver hvila nu, fortfor han, ty jag är helt styf i benen. Godnatt då, Gunnar Haugen; vår Herre skall ej glömma hvad du nu gör för mig. Derefter lemnade han rummet med byltet i hand. Gunnar såg efter honom och yttrade till Lif: — Du får ösa upp litet gröt och gifva honom så snart du kan. Hon skyndade sig och en liten stund derefter gick hon med tändt ljus och ett rykande grötfat in i rummet till den främmande. Då hon väl kommit utom dörren, sjönk Gunnar ned på bänken; men han reste sig efter ett ögonblick och stod der skälfvande öfver hela kroppen med sammanknipna läppar och flämtande bröst. Derpå gick han bort och såg ut igenom fönstret. — Du min Gud i himmelen, hvad skall detta betyda? Är det en varning du sänder