Göteborgsposten – 30 juni 1866, sida 2

Med knifven tillfogade han Dag en skära som sträckt ig från venstra örsnibben till under hakan. — Politillkom derefter. Å Vid polisundersökningen rörande denna tilldragelse afhördes vittnen, hvilka intygade att de set! Eriksson hugga med knifven mot Dag. Eriksson sökte ej heller bestrida dessa vittnesmål, men han påstod att han först blifvit slagen. Den vidare ransakningen i målet öfverlemnader till rädhusratten, och Eriksson blef införpassad till cellfängelset. Såsom i ett föregående nummer af denna tidning omnämndes, befanns Thorsdagen d. 21 d:s kl. omkring half 10 eld ha utbrutit under golfvet i huset N:o 14 af Majornas 5:te rote, tillhörigt enkefru Rangström. Lyckligtvis observerades och släcktes elden innan den hunnit gripa särdeles omkring sig, så att larmsignaler ej behösde gifvas. Polisundersökning härom hölls i Tisdags, utan att några af de dertill inkallade personer hade några upplysningar att meddela röraude uppkomsten af elden. Släckningsarbetet hade varit lörenadt med ätskilliga svårigheter, dels emedan det till en början ej kunde upptäckas hvar elden hade sin näring, enär rök framträngde öfverallt genom stenfoten men n gon eld ej var synlig, dels emedan det var nödvändigt att krypa under golfvet, för att komma till det ställe der elden blifvit anlagd. Den förste som upptäckte elden var teatervaktmästaren C. A. Kraus, hvilken händelsevis gick förbi stället på väg till sin i grannskapet belägna bostad. Han jemte arbetskarlen Frans Liljeholm hade också största förtjensten af att elden så hastigt släcktes. Två gånger försökte Kraus förgäfves krypa fram under huset för att komma elden närmare, men måste båda gångerna vända tillbaka för rök. Tredje gängen lyckades det likväl, och han i förening med LilJeholm släckte snart derefter elden. Målet kommer att bero på framtida upplysning. Kraus tillerkändes en belöning af 15 rdr och Liljeholm en å 10 rdr för den af dem ådagalagda raskhet vid släckningen. — Samtlige de för slagsmålet vid Redbergslid tilltalade personer blefvo i går i poliskammaren ålagda att, derest de det gitta, med edgång den 6 nästk. September fria sig från svaromålet. — Forisatt polisförhör hölls i går med försvarslösa manspersonerna Jak. Reinh. Frisk, Joh. Aug Wiklander, Andreas Caspersson, Carl Gustaf Nilsson och Stefanus Gustafsson Fors. De båda förstnämnde hade den 21 d:s på morgonen i källaren till huset N:o 55 vid Kungsgatan tillgripit 7 a 8 fl. smör från månglerskan Christina Dahlberg, hvilket blifvit försåldt till en hustru Chr. Olsson. Vid förhöret om denna stöld erkände Frisk och Wiklander sig dessutom ha gemensamt med Caspersson, Nilsson och Fors i källaren till buset N:o 55 vid Kyrkogatan tillgripit 8 å 10 krus likör samt ett obestämdt antal saftbuteljer från handl. Helander. Ett krus likör och 2 buteljer saft försåldes af tjufvarne till värdshusidkaren C. J. Löfgren vid Sillgatan för 1 rdr 75 öre. Löfgren var med anledning deraf kallad till polisförböret i går. Alla de tilltalade ha erkännt tillgreppen. Löfgren päst ed sig ej ha haft några misstankar om att de varor han köpt af de tilltalade varit stulna, oaktadt det ocrhördt billiga pris hvarmed ban betalt dem, Han hade kännt Wiklander som en reel karl. Malet förevisades till rådhusrätten. Alla de för stölden tilltalade fingo qvarsitta i cellfångelset, hvaremot Löfgren tilläts att vistas på fri fot. I går fortsattes åter polisundersökningen för utrönande af uppkomsten till eldvadan i Masthuggsbergen d. 4:de d:s. Stufvaren Leonard Dahlström och arbetskarlen Lars Peter IIammarin, som till förra förhöret varit inkallade men ej infunnit sig, voro nu tillstädes, men hade inga upplysningar af egentlig vigt att meddela. Dahlström hade ej träffat Hansson förrän på morgonen efter eldsvådan vid femtiden, då H. haft bränvin och bjudit Dahlström på. Hammarin hade varit i Ilanssons sällskap ända sedan klockan 8 på aftonen före eldsvådan. Hansson hade vid denna tid bjudit på bränvin, som at honom, Hammarin och en tredje person utdracks vid jernvägen. Derefter vandrade de uppåt Masthuggsbergen, Hansson lemnade sedan pengar åt Hammarin för ytterligare uppköp af brän vin, hvilket den senare gick att s Hansson följde dervid efter honom för att vara säker på alt så behålla sitt sällskap. Sedan bränvinet bekommits och fortärts och Hansson derefter gjort ett kort besök inne i sitt hem hos Nordbloms, föreslog han llammarin och den tredje af sällskapet att åter gå uppåt bergen, emedan såsom Hansson uttryckte sig det var så otrefligt hemma. De vandrade nu bort vill källorna, hvarefter tredje karlen som var med i sällskapet gick sin väg och Hammarin samt Hansson zingo och lade sig. Hammarin, som var temligen drucken, somnade snart in och vaknade ej förrän IIansson väckte honom och omtalade att elden var os. Hvad Hansson gjort under det Hammarin sof, celler om han varit borta något under tiden kunde denne naturligtvis ej bestämma; det skulle emellertid ej behöfts mer än tio minuters tid för att ha sprungit från det ställe der de lågo till huset, der eldsvådan utbröt, och tillbaka igen Aklagaren upplyste att Hansson förut uppgifvit till honom att han, Hansson, sosvit och att Hammavin väckt honom med orden selden är löst, hvarvid IlIansson svarat åh Gudbevars, det är väl ej Mt Hansson haft denna uppgift intygades äfven af n konstapel som dervid varit närvarande. Hansson kunde ej påminna sig att han haft nåson sådan uppgift. Åiskilliga andra personer hördes dessutom, men leras vittnesmäl voro ej af ringaste vigt. Aklagaren yrkade att målet skulle förvisas till vederbörlig domstol för vittnenes hörande på ed, samt utt IIanssan, såsom känd att vara en för allmänna akerheten vådlig person, och med anledning af hvad not honom förekommit, skulle inmanas i häkte, Poliskammaren remitterade målet till Säfvedals häradsrätt, men fann ej skäl bifalla åklagarens anåsllan om IIanssons häktande. — Den lörut i denna tidning omnämnde engelske sjömannen James Balensine, tillhörande besättningen a fartyget Venus och som i slutet af sist. Maj månad tillgripit en bat liggande i hamnen vid Varfvet Kusten, tillhörig skeppstufvaren O. Holm, uppfördes i går från cellfängelset, dit han blifvit införpassad, för att undergå förhör i poliskammaren. Såsom förut är nämndt, blef denne våghals anhållen och gripen vid fiskläget Smögen och sålunda hindrad att fullfölja sitt vanvettiga företag att ensam i en liten båt söka göra öfverresan till England. B. f. adda sanAm HA 2 2—