Göteborgsposten – 30 juni 1866, sida 1

Orc. — 11I0 JIHPFCnO Byra är i huset N:o 9 vI0 Till staden äter strömmen sig beger. Snart hvilar jorden! Mystisk Luna tägar På fästet upp, och sedan kosan tar, Till slumrarns bädd och fryntligt liksom frågar: ar du haft roligt, menskobarn?4 — Jag vågar, Att du i drömmen nickat ja! till svar! Den verkligen tropiska hettan under veckan har förorsakat att Tängedrag, denna på vår skärgårds nakna klippor I ångsamt (ja, tyvärr alltför långsamt!) uppväxande badort, i hast nära nog blitvit den mest besökta tillflyktsort i stadens närhet. IIVem kan vil också förneka att det smakar oändligen ljulligt att efter dagens alia svettbad få sig ett friskt — om lyckan är god, d. v. s. vinden är ostlig — riktigt salt bad och derofvanpå en liten badrisp hos fru Jonsson, hvars aptitliga anrättningar aldrig förneka sig, i form af en liten sexa, som säkerligen icke smakar en bit sämre derföre att den serveras af den vackra Selmas vana händer. Ja, så till vida är visserligen allt godt och väl, men — hvad i öfrigt beträffar komfort och redobogenhet att uppfylla de billiga sordringar vår tid med fog ställer på en badort, särdeles så nära en stor stad, torde vederbörande ännu ha ej obetydligt att lära. Men, dertill behöfs penningar, mycket penningar och det kostar, minsann, nog ändå!, svarar man. Det är mycket möjligt, till och med alldeles troligt det, mina herrar, men tillåten oss då i förbigående endast göra en anmärkning. Månne den styrelse, som tror sig kunna vänja en större allmänhet till sig utan att till en början få vidkännas uppoffringar, hvars vyer icke sträcka sig stort längre än till högsta möjliga aktieutdelning, som måhända anser att allmänheten är till för badinrättningen och icke tvärtom, som behöfver en månad för att åstadkomma en landstigningstrappa och ett halft år för att skaffa ett ordentligt lås till en kägelbana, månne en sådan styrelse kan sägas upp fylla allan rättfärdighet? Som ett bevis på huru egar ) lika etablissementer i hufvudstadens närhet uppfattat begreppet af en badort i våra dagar, anföra vi exempelvis följande retande beskrifning på badlägenheten i Waxholm. Vi vilja endast anmärka att kursiveringen är gjord af oss — hvarföre, torde ej vara svårt att inse. Huru — är detta badhaslokalen? Om ni icke på länge besökt stället, är det icke lätt att igenkänna, så stor förändring till det bättre, har man låtit det undergå. Ett nytt stenhus i schweizisk stil der till venster med sin rymliga balsal och prydliga öfvervåning. Ny schweizerilokal med en lång, treflig veranda och bakom denna byggnad en ypperlig kägelbana. Nya rymliga badbassiner med duschinrättningar af flera slag och andra beqvämligheter. Soffor och bord i allten och en bronskupidon med sin reslektionskula på platsen framför schweizeriet äfvensom en vattenkonst framför det gamla badhuset. Annu återstår naturligtvis mycket att göra i förskö ningsväg, men hr Oberg, nuvarande egaren till detta etablissement, synes icke spara på hvarken besvär eller kostnad för dess försättande i ett skick, som kan tillfredsställa billiga pretentioner hos den del af Stockholms invånare, som intresserar sig för Waxholm. Lyckliga Stockholmsbaer! Huru länge skall det dröja tills äfven i vår närhet d lika ljufliga tillflyktsorter växa upp? Å skall väl den friska fläkt, som, sigurligt taladt, redan för längesedan blåst igenom vår hufvudstads osleutliga ställen, denna anstrykning af fransysk ulighet, blandad med svensk öppenhet, som man så osta der kan påträfla såväl hos de resp. värdarne som deras betjening, mana till eftersoljd tven på andra ställen? När skola pösande eller buttra värdshusvärdar, som liksom tycka sig göra gästerna en ovärderlig tjenst genom att i nåder åta dem äta minst en half gång till så dyrt som på de förnämsta restaurationer i Stocklolm, bli en saga på lorde , och när skola de alla lära sig, att den Åprincip en god värd skall finna bäst och fördelaktigast både or sina gästers och sin egen (för att icke tala om kassans) trefnad helt enkelt är den, att söka göra det så angenämt som möjligt för de förra, äfven om profiten till en början icke skulle motsvara de ofta kanske nog svindlande törhoppningarne? Det går icke alltid så fort att bli rik här i verlden, som måncen kanske tror! Och när skola slutligen.