Göteborgsposten – 29 juni 1866, sida 1

— äfvensom storthinget under samma förutsättninz beviljat medel till en särskild telegraflinie från Lgersund till svenska gränsen. Tal. visade dercf med silfror, att anläggningen skulle komma att gifva vanlig ränta å det deri nedlagda kapitalet och ansår ändamålsenligt, om mötet bidroge att väcka intresset för saken genom att förklara, att mötet ansage af stor vigt att ega en o-fhängig telegrafförbindelse mellan Norge och England. Kapt. Eehmann tycktes med särskildt afscende på den förut ihågnssatta rtelegralförbindelsen mellan Ryssland och Danmark ölver Bornholm gifva företrädet at linien från Jutland till England, men inskränkte sitt yrkende derhän, att mötet måtte, utan att nämna någon särskild linie, uttala sig för den snabbaste, billigaste och säkraste. Revisor Uddenberg fann ej ur vägen, om staten garanterade någon minimiinkomst åt det bolag, som kunde bildas för Egersund Petershead-linien, samt meddelade, att kostnadsförslag vore uppgjordt för en telegraflelning mellan Sverige och Ryssland öfver Åland, eburu Ryssland för närvarande afböjt densammas anläggning till följd af genom de stora telagratanläggningarna i Sibirien förorsakad brist på medtl, men ansag tal. att denna linie hade utsigt för sig att komma till stånd om ett par år. Löjan Sandeberg och intendenten Frykholm förordade alven linien Egersund-Petershead. Derefter antogs soljande förslag till resolution: Mötet anser det af särdeles vigt för de skandinaviska rikena att erhålla en egen telegrafförbindelse med England, hvars riktning bör bestämmas så, att ändamålet snarast, billigast och såkrast vinnes, hvilket flertalet (af sektionens ledamöter) antog skola ske ålinien Egersund — Petershead. Tredje sektionen utsåg till att börja med det utskott, som, enligt programmet, bör förbereda frågan om skandinav. industrioch konstutställningar, och valdes till ledamöter i detsamma svenskar: frih. HK. Bonde, häradshöfd. Nordenfalk, mag. Sohlman; norrmän: kammarherrarne Jcensen och Gade samt proprietär Brodtkorb; af danskar: grosshandl. Melchior, docent Fredriksen och hr Rames. De herrar, som deltagit i föregående dagens debatt med anledning af förslaget om lifsmedelstullarnes afskaffande, hade öfverenskommit om ett förslag till resolution, hvilket ester någon kortare öfverläggning nu enhälligt af sektionen antogs, så lydande: 1. Att iu lagsstiftningen i de tre skandinaviska rikena bör ordnas endast efter finansiella grundsatser; att sålunda endast ett ringa antal artiklar belastas med tullafgilter och att särskildt all tull på lifsförnödenheter och råvaror (såsom spanmål, malen och omalen, viktualier, fisk: färsk, torkad, rökt och saltad; trävaror, tackjern, bandoch stångjern m. m.) inom kortaste möjliga tid bör afskaffas. 2. Att detta mål lättast bör för det närvarande vinnas derigenom, att regeringarne i de tre rikena tillsätta en gemensam komite att öfverväga tullförhallandena och att utarbeta förslag till fö ändringar i tulloch sjosartsforfaltningar, för att efter likärtade grundsatser befordra en lättad omsättning och ett rikare utbyte. Man öfvergick derefter till behandling af den andra bland de af hr Wallenberg å bane bragta frågorna, nemligen om utsträckning till allmän regel af de bestämmelser för kustfarten, som nu gälla för kuststräckan mellan Falsterbo och Kullen. Atskilliga förhållanden påpekades, som invecklade denna fråga, och någon resolution med afscende a det särskildt Ir gan berörda ämne ifragasattes icke. Deremot för des debatten af några talare in på srågan om kustfartens frigifvande i allmänhet, och yrkades af prof. Liljestrand (fran IIelsingborg). grosshandl. Edv. Heyman J:or och litteratoren Ekgren, med hvilka skeppsredarne SmithPetersen och borgmästaten Platou förenade sig, att mötet skulle uttala den åsigt, att kustsartens frigilvande vore för hvarje skildt land fördelaktigt och att man följaktligen vid lagstiftningen i detta ämne icke borde göra de for sig sjelf fördelakti a åtgärderna beroande af huruvida andra länder beviljade reciprocitet. Prof. Hamilton trodde, att då mötet ansett frågorna om handelsoch sjöfartsförhållandena böra behandlas al cn gomensam komite från de tre rikena, denna frågas osvervagam lo äfven tillkomme denna komitt, och att någon särskild resolution således ej behöfde ilrågakomma, Doc. Fredriksen, understödd at grefve BE. Sparre, ifrågasatte deremot, att man, med hänsyn dertill att Danmark och Norge redan frigifvit kusikarten under förbehåll af reciprocitet, borde inskränka sig att uttala den önskan, att den inrikes kustfarten, enligt de at Danmark och Norge gjorda anbud, måtte fullständigt ifv. Majoriteten af sektionens mellemmar antog likväl följande af hr Ekgren föreslagna resolution: Sektionen uttalar såsom sin åsigt, att det är fördelaktigt för hvarje land, att fri kustfart för främmande tyg medgilves. Det tredje af hr Wadlenbergs förslag, att mötet skulle uttala den åsigt, att skeppsumgälder borde erlävgas endast med afseende på den last fariyget innebar. understöddes af hr Bennich, och blef af sektionen enhälligt antaget. — A TSAR ST — q—