Göteborgsposten – 27 juni 1866, sida 1

Jag vill ej säga hvad jag tänkte eller beskrifva den blandning af hänryckning och smärta hvaraf jag var uppfylld under de nästa minuterna. Jag blef väckt ur mina drömmar af ett anskri från Giles Humphrey. IIan hade funnit nagra bref som det var tydligt att han sökt efter och fradgan stod ut ur hans mun, I samma ögonblick som jag hörde hans anskri, hördes ett buller i rummet intill, ögonblickligen flög dörren upp, och lady Humphrey sjelf visade sig Det var för jag såg henne ansigte mot ansigte. IIOn var klädd som en drottning och vackrare än någonsin, men det var en gröfre och friäckare skönhet. Hon var just kommen tillbaka från operan. Så ifrigt hade vi varit sysselsatta, att vi ej hört vagnen stanna eller att det bultades på dörren. Hvad hon skulle sagt eller gjort vet jag ej, men hon fick ej tid att sätta en barsk mine på sig, förrän hennes olycklige man stultade emot henne, kastade det hopknycklade brefvet i ögonen på henne och störtade omkull framför hennes fötter. sta gängen sedan sordna dagar