Göteborgsposten – 27 juni 1866, sida 1

Jag försökte afllälla honom derifran, men jag kunde lika gerna ha försökt att halla eld i min hand. Han skulle ha krupit dit på alla fyra om jag ej hjelpt honom. Han fann skrinet, te nyckeln i laset och öppnade det. Det första föremal mina ögon mötte var ett armband som jag alltför väl kände igen. — Detta, sade jag, i det jag tog upp det, är det minnesvärda armband som blef funnet utanför dörren. Han tog det ifran mig och sag i slö förlägenhet på det. — Nej, swde han, det armbandet hade hon ig i afton. Hvad vill det säga? — Vinta! utbrast jag; sade ni mig ej att ett dylikt armband som detta blef stulet äfvensom en kedja af perlor? pit DJ Jag sökte djupare ned i skrinet och framdrog kedjan på samma gang jag näiimnde den. Äfven ett diamanthalsband. — Giles Humphrey, huru ha dessa föremål kommit i er hustrus ego? Han blef lång i ansigtet och stirrade med en uttryckslös blick framför sig. — Du har vid himlen rätt! mumlade han. Lilla 0haughnessy ha vi gjort orätt. Min hustru var tjufven!