Göteborgsposten – 26 juni 1866, sida 2

skepp. Befolkningens stämning skall i Hannover likasom i Kurhessen var utomordentligt lugn. Att preussarne berätta sig ha blifvit emottagna med blommor och jubelrop är väl en af dessa humbugs i hvilka tyskarne äro mästare, men sannt är att hannoveranarne och kurhessarne icke gerna skulle kunna få det sämre under andra herrskare än de hittills haft det. Underrättelserna från hurhessen äro af ika litet uppbygglig natur som från II anno ver. Kurfursten har med fri vilja låtit taga ig tillfånga, då ständerna, såsom förut berätuts, icke ville tillåta honom att statskassan, uppgifven till 7 2 millioner, skulle få flyttas ill Hanau. Som det i ett telegram i gårdagens nummer heter, skall förbundsdagen ha protesterat emot att preussarne hälla Hans Durchlaucht i förvar — en protest som nog kommer att uträtta lika mycket som de föregående. Kurhessiska armden har af förbundet blilvit ställd under prins Alexander af Hessen. Tronföljaren hade före preussarnes inmarsch at kurfursten hlifvit satt till öfverbefälhafvare, men hade redan på några timmar gjort sig alldeles omöjlig, hvarför general v. Schenck redan samma afton fick öfverbefälet. Kassel var de sista dagarne så fullkomligt utblottadt på trupper, att borgarebeväringen måste bestrida vakthållningen i staden och äfven vid fängelset. Koncentrationen af 8:de förbundsarmåkåren sortsar. Den 21 Juni inträffade ännu värtembergska trupper, och på IIanaubanan skulle de första österrikare anlända. Wärtembergska artilleriet, som inträffat i Frankfurt, utgöres at 16 kanoner. — Den 27 skulle 8:de armekåren vara krigsfärdig och dess aktion börja. I Braunschweig hade 42 man hannove vanska pionnierer på bangården råkat på 11 man preussiska gardesgrenadierer. De förra skulle fånga de senare, hvilkas vapen lågo i en jernbankup. Under underhandlingarne lyckades åtta af preussarne att hemta sina vapen och intogo med dessa en ställning, som ingaf hannoveranarne respekt. De qvarblifna trenne blefvo dock tillfångatagna. Från Hamburg heter det, att Preussens till hansestäderna ställda fordran om garantier skulle afse att de måtte utgå ur förbundet och biträda Preussens retormförslag. Hamburg, Bremen och Lubeck ha lifligt athandlat detta törslag och lära t. o. m. hållit en konferens om saken. De båda sistnämnda äro ej ovilliga att gå in på Preussens fordringar, hvaremot Ilamburg synes vilja bli förbundet troget. Preussiska tidningar hota med anledning häraf Hamburg att förlora sin sjelf ständighet. Från Berlin föreligger ett temligen salvelsefullt manifest, hvari konungen anbefaller en allmän bönedag med anledning af kriget. — I sin proklamation till preussiska tolket har han tagit Gud till vittne om sin saks rättfär dighet. Detsamma har kejsaren af Österrike gjort. IIvilkendera af dem hädar? Eller göra de det båda? Är det möjligt att båda handla på god tro? Till Bismarck har anländt ett hotelsebref, skrifvet kort efter det misslyckade attentatet mot denne herre. Brefskrifvaren, en i London bosatt tysk vid namn Goergs, hotar deri Bismarck med gift och dolk, sägande, att hans dyre vän Ferdinand Blinds exempel lärt honom huru han icke skall gå till väga. Tag farväl af lifvet, slutar brefvet, Åförbannelse och skam öfver ert minne. Evigt hat till allt som bär namnat Hohenzollern eller Bismarck. Bismarck hade skickat brefvet till England och Goergs är ställd för rätta med anledning af detsamma. Från Österrike skrifves, att underrättelsen om preussarnes besättande af Dresden uppväckte den största nedslagenhet i Wien. och oaktadt det förtroende befolkningen hyser till anföraren för nordarmåen, frågar man sig hvad som gjort det nödvändigt att om också blott för en kort tid lemna Sachsens hufvudstad i fiendens våld. — Presser yttrar, att hemligheten af nordarmåens uppställning och målet för fälttåget är förträtfligt bevarad. Tidningens åsigt är för öfrigt, att Benedek genast måste befria Sachsen om också blott tör att utplåna det intryck, som dess besättande gjort på de tyska medelstaterna. Man finner emellertid at ett telegram i gårdagens nummer, att långt ifrån att detta skett skola preussarne t. o. m. ha inträngt öfver böhmiska gränsen. I Venetien väntade österrikarne liktidiga angrepp från trenne sidor: af italienska slottan på Venedig eller någon annan punkt, som man icke känner; i Tyrolen af Garibaldi och vid Po af Cialdini. Såsom man af telegram i dagens nummer finner ha italienarne verkligen redan börjat angreppet i det 10 divisioner öfvergått Mineio och framryckt åt Roverbella