Göteborgsposten – 26 juni 1866, sida 2

— — Fran Utlandet. Ännu ingen sammandrabbning mellan 0sterrike och Preussen! Från det senare landet idel underrättelser om oblodiga triumfer. breussarne beträdande böhmiska området; hannoveranska armeen kapitulerande; Kurfursten af Hessen-Kassel fången i preussarnes hand — se der de nyheter som telegrafen det sista dygnet bragt oss. Men icke ett ord om att österrikarne sökt att taga repressalier för alla dessa preussiska framgångar, hvilka komma ena hälften af Tyskland att jubla, medan den andra är förtviflad öfver Österrikes overksamhet. Det är också icke godt att törklara denne: skall man tänka sig Benedek som en öfverlägsen schackspelare, hvilken tillåter att en stor del af hans pjeser bortplockas af motspelaren, tills denne helt oväntadt finner sig vara matt; eller äro Österrikes rustningar ännu oafslutade, trots dess försäkran i förbundsdagen för någon tid sedan, att det stod fullt rustadt och beredd till aktion; eller är helt enkelt Benedek icke mera samme man hvars under italienska kriget år 1859 ådagalagda fältherreegenskaper icke ens kunde fördunklas af den för Österrike olyckliga utgång som detta krig fick? En snar framtid skall väl gitva svar på dessa frågor; men under tiden saknar man all ledning för att bedöma den verkliga ställningen emellan de båda krigförande makterna. Från Schlesien förnimmes icke det ringaste nytt. Icke ens gissningar om hvarest österrikarne skola göra sitt hufvudangrepp förspörjas. Den enda faktiska underrättelse som meddelas är att österrikarne med stor försigtighet tränga fram mot öfre Schlesien. Från Sachsen har man några korrespondenser, hvilka dock blott lemna speciella skildringar om preussarnes marsch genom landet. En at dessa korrespondenser medger, att folket ser dem långtifrån med blida ögon och att de äro mycket obenägna att lemna proviant. Andra åter sörsäkra att de preussiska soldaterna emottagas med blomsterbuketter 0. s. v. Hur pass mycket af detta senare som är sannt kan man väl föreställa sig. Från det vestliga Tyskland äro deremot postunderrättelserna lika brokiga som detta lands karta, utan att dock innehålla annat än obetydligheter. — Angående den hannoveranska härens senare öden hvilka nu ha mest anspråk på uppmärksamhet, berättas att densamma satt sig i rörelse från Ileiligenstadt in i den preussiska provinsen Sachsen och alltså på siendtligt område, men att det var ringa utsigt för den att undslippa, alldenstund ötvergångarne öfver Werrafloden ätvensom Gotha och ELisenach voro besatta af preussiska och gothaiska trupper. Målet för hannoveranarnes marsch synes ha varit Eisenach, men då det ej kom hjelp söderifrån, något som med förbundstruppernas brist på 0 i sation icke heller var att vänta, så var det ej underligt att underrättelsen om deras kapitulation icke lät vänta på sigAtt för öfrigt hannoveranska hären lugnt stod stilla vid Göttingen medan preussarne hotade dem från trenne sidor är något som knapt kan förklaras på annat sått än derigenom, att det fattats beslut derom i förbundsdagen. Den sista underrättelse man före berättelsen om kapitulationen hade om hannoveranarne var från staden Langensalza på gränsen emellan preusSiska Sachsen och Gotha. Den baierske geIneralen Anrheim hade då i en proklamation gärt tredlig genommarsch för sina trupper. Det nämndes i gärdagens nummer att preussarne vunnit mycket rikt krigsbyte vid I intagandet al sästet Stade i Hannover. Ånnu mera fingo de dock i hufxudstaden Hannover och i de militäriska etablissementerna göras dagligen storartade nya upptäckter af krigsmateriel, så att storleken af bytet ännu icke ens låter sig beräknas. För öfrigt anträflar man byte öfverallt i garnisonsstäderna, så att det synes afgjordt att hannoveranska armåeens hela tältutrustning blilvit qvarlemnad och att armden dragit ut nästan alldeles oekiperad. Unsamt i Hannover har tagits omkr. 50 kanoner af olika kaliber, minst 10,000 nya gevär, 800 trossvagnar. ammunition tör flera batterier, en fullständig broträn, ett fältlasarett o. s. v. En del af dessa enorma förrå