Göteborgsposten – 26 juni 1866, sida 1

haft att öfvervinna vid banans anläggning. På mångsaldiga ställen äro djupa inskärningar sprängda i den hårda klippan, och knappast äro de passerade, förrän en dyrbar bank leder tvärs öfver en djup sjö. Slutligen rusar man igenom ett par alldeles icke små tunnelar. Den sista är, för så vidt jag minnes rätt, c:a 900 fot lång. När den är passerad, har man utstått resans märkligaste äfventyr och befinner sig snart vid målet. Ännu tidigt på e. m. rullar tåget in på Södermalms bangård. Under denna på klipporna uppförda del af Stockholm är sprängd en ny tunnel, genom hvilken banan skall ledas rakt in i sjelfva staden och på vägen medelst en bank gå öfver Mälaren, men denna sammanbindningsbana är ännu icke färdig. Man är nu i Stockholm, men på Södermalm skall antagligen det minsta antalet af utställningsbesökande komma att slå sig ned, då utställningsbyggnaden ligger på Norrmalm, som återigen ligger på andra sidan om staden. Mau sätter sig följaktligen i en droska och kor vidare. Men mina sköna, unga och vördnadsvärda samt äldre landsmaninnor, I som hållen för ögonen blott I fån sigte på Fredriksbergs backe, samlen nu för allt i verlden hela ert mod, ty här köra vi i lustigt traf nedför stenlagda — och sforfärligt stenlagda — backar, som äro så branta, att man från källaren i den ena ändan af gatan låter sin blick med upphöjd nedlatenhet sväfva utöfver skorstenarne i den andra. Här finnas hus, som ligga så brant upp mot klippan, att den våning, som på ena sidan figurerar som -nedra botten?, på den andra stoltserar som Len trappa uppåk; här finnas gator eller gränder, som passeras upp och ned på trappor, med ännu flera trappsteg än till en köpenhamnsk fotografisk atelier! Dock, lugnen er, mina damer! Sådane gator köra kuskarne omkring och det är på det hela taget ingen risk vid att i vagn passera rutschbanorna på Stockholms gator. Det går icke fortare här än ute på Tivoli hos oss, men lika säkert, ty de svenska hästarne stå förträffligt på sina ben och kuskarne köra med en beundransvärd säkerhet! Jag företager nästan hvarje dag sjelf dylika rutschpartier i Wienervagn och brukar aldrig att bryta halsen af mig.