Göteborgsposten – 25 juni 1866, sida 2

Erzgebirge, så är den meningen allmänt utbredd, att en österrikisk armå i förening med de sachsiska trupperna här skall söka kasta preussarne tillbaka. För öfrigt äro också preussiska trupper i framryckande från Löban ;ch Zittau. Preussens ställning i det östliga Sachsen stödes dessutom at den stora konentrationen kring Görlitz. En strid som börjar om den sachsiska sydgränsens fördelaktiga ställningar kan derföre lätt leda till en strid på hela linien. Från Schlesien skrifves, att sedan en del af österrikiska nordarmåen framskjutits mot öster, följdes den af hela den öfriga armden. Trekanten emellan Trautenau, Reichenberg och Olmiitz är utrymd, och sedan en temligen obetydlig truppdetachering blifvit förlagd vid sachsiska gränsen, för att hindra eller åtminstone försvåra preussarnes inträngande från Sachsen, är hela nordarmöen för öfrigt på marsch mot Oderberg. Från Kurhessen, skrifves att trupperna lyckats komma öfver Fulda till IIanau innan preussiska armen kunde hindra detta. Äfven kurfursten sjelf hade begifvit sig till Hanau. — Faran för preussarne synes dock icke vara så öfverhängande, enär enligt senare underrättelser kurfursten måtte återvändt till sitt land igen, hvarest han försökt förmå sina undersåtare att medgifva det statsskatten skulle flyttas till Hanau, der kurfursten har sin trogna här. Underrättelserna från Frankfurt gifva vid handen, att derstädes församlat sig åttonde törbundskåren jemte Nassaus och Wiirtembergs trupper. Dessa hafva redan atgått norrut för att jemte bairarne, hvilka aftågat från Schweinfust till Coburg, bispringa hannoveranska trupperna, hvilka, enligt hvad ett telegram i vårt lördagsnummer gifver vid handen, befinna sig i ett högst betänkligt läge, inneslutna som de äro emellan trenne preussiska armekårer. I följd af det af darmstadtska trupper verkställda stängandet af den preussiska telegrafstationen i Homburg, har darmstadtska gesandten i Berlin erhållit sitt pass. Hertigen af Koburg har afrest till Gotha, ( ( ( !t ( ; 1 tf 1 1 l 1 8 i såsom man tror för att emottaga ett preussiskt s kommando. Koburgska bataljonen hade förnt under klingande spel intågat i Gotha. 1 I åtskilliga fransyska blad betecknas 6-.: sterrikes prisgifvande af Hannover, Kurhessen och Sachsen som en fint uttänkt plan af österrikiska fältherrarne. De ha nemligen velat gifva Preussen tillfälle att sprida sina trupper på en ofantlig lång linie från Schlesien vid Minden ända till Weser. På detta sätt måste den linie de bilda lätt kuuna genombrytas. Inom Preussen skall den senast beslutade utskrifningen af landtvärn för ålders sen från 1835 till 1840 utföras med största möjliga skyndsamhet. — Med besättandet at Hannover, Sachsen och Kurhessen ha äfven tulloch postkonventionerna upphört att vara gillande. I afseende på postgången har dock ingen förändring egt rum, men en sådan kan när som helst bestämmas af den befälhafvande generalen. Från Wien skrifves, att befästningsarbetena på venstra Donaustranden raskt fortgå. Arbetena på jordvallarne från Bisomberg till Stadtlan äro nära nog fullbordade. Förskansningarne tör brohufvudet vid Florisdorflära snart vara afslutade. Icke mindre än 34 fästningsverk skola uppföras; 6,000 arbetare äro redan dermed sysselsatta. . Antalet af frivilliga, som ställa sig under de österrikiska fanorna ökas. Afven sönerna af de rikaste hus skynda att uppoffra sitt behagliga lif för att ställa sig i ledet. Befallning om upprättande at fältpost och fälttelegrafer vid sydarmåen har redan ingått. Italienska armåen är på alla håll i stadd i framryckande. håda armcerna stå nästan öga mot öga stridstärdiga emot hvarandra Från Rom berättas, att kardinal Antonelli resignerat såsom statsminister, hvilken plats han i aderton år beklädt. Till hans efterträcare skulle kardinal Altieri ha blifvit utsedd. Ryktet tarfvar dock bekräftelse. Den nyaitalienska ministören helsas med det fullkomligaste förtroende af nationen. Ricasoli betraktas som den vördnadsvärdaste och mest aktningsbjudande karakter man kunnat finna i denna för Italien kritiska tid, så mycket mera som den at septemberkonventionen bestämda tiden för Roms utrymmande nalkas. Då emellertid den föga smidige Ricosoli ej står i gunst hos kejsar Napoleon, har han fått sig inrikesportföljen anförtrodd, hvaremot Visconti Venosta, hvilken såsom en af upphofsmännen till septemberkonvenfionen står väl i gunst i Frankrike, öfvertager ledningen af de utländska angelägenheterna. Det nya kabinettet skall bemöda sig om en försonlig politik. I representanthuset har lagförslagev om munk-ordnarnes uhphäfvande blifvit antaget I med 179 röster mot 45, och i senaten finans-A förslaget med 56 röster mot 44.