Göteborgsposten – 25 juni 1866, sida 2

Såsom bekant är det att betrakta som en afgjord sak, att den första striden mellan Österrike och Preussen kommer att stå i Schlesien, då Sachsarne enligt senaste underrättelser utrymt hela sitt land och österrikarne synas vilja undvika alla krigsrörelser mot den preussiska hären i Sachsen, för att koncentrera sin kraft mot Schlesien. Det är en märklig omständighet, hvilken knappt ensamt tår a tillskritvas strategiska skäl, att striden, hvilken torde komma att blifva så hårdnackad och blodig som någon i historien, nu först och främst vänder sig om Schlesien, den preussiska krigsärans vagga och skådeplatsen för Fredrik den stores berömdaste slag, men tillika ett förödmjukande minne i Osterrikes historia, hvilket väl aldrig blifvit riktigt utplånadt. Schlesiens eröfring är visserligen blott till en början Österrikes strategiska ändamål, men det är intet hinder för att det rent militäriska ändamålet kan blifva ett politiskt. Beviset härpå är ett af de intressantaste politiska aktstycken som kort före krigets utbrott sågo dagen, nemligen gresve Mensdorsls cirkulärskritvelse till de utländska makterna, hvari han redogör tör de skäl som förmått Österrike att icke biträda det al stormakterna föreslagna kongressprogrammet. Det heter i denna depesche: Uv,ad angår en territorial ersättning för Venetien, så skulle en sådan blott kunna vinnas genom ett krig. Men hvar är en sådan ersättning att finna? Turkiets delning står icke på dagordningen; destutom skulle hvarken Donaufurstendömena eller IIerzegowina eller Bosnien blifva en tillfyllestgörande ersättning för Venetiens besittning. Dessa provinser äro tattiga. ociviliserade, och skulle snarare tynga på Österrike och utsuga dess hjelpkallor än föröka dem. Man har också antydt, att Schlesien kunde tjena till ersättning för Osterrike. Kabinettet i Wien är långt ifrån att önska denna kombination, och det föredrager att hvarje makt bibehåller sina rättmätiga besittningar. Om emellertid kriget utbryter, om stora militäriska segrar konsolidera Österrikes krafter, och om nya säkra eröfringar skulle komma i Österrikes händer, kunde Österrike möjligen afstå en gammal provins för att få en ny i stället, ty om segrande makt kan i fredens intresse göra medgifranden, som den icke får låta aftvinga sig geuom hot, om den icke vill nedsätta sig sjelf i motstångarnes ögon. — Denna antydan om den europeiska konfliktens lösning under en form, som i alla händelser bör vinna Frankrikes bifall, liksom den skulle beröfva Preussen dess sydliga allierade, har naturligtvis måst väcka en hel del uppseende. IEIndep-Belge går tillochmed så långt, att den förklarar det försenade utbrottet i Italien genom det florentinska kabinettets möjliga beslut att afvakta utgången af den första hufvuddrabbningen i Schlesien, enär man i Florens mycket väl vet, att Österrike efter en stor seger icke skulle vilja vara obenäget att ingå på underhandlingar rörande Venetien. Men huru man än må uppfatta saken, så ser man, att det är mer än ett talesätt då konungen af Preussen i sitt manifest vill folket betecknar kriget som en strid på lit och död. Allt tyder derpå att kriget måste bli långvarigt och att..dess utgång icke skall bli afgjord genom några enskilda slag älven om det skulle vara bataljer at första ordningen. Kombinationerna äro för mångfaldiga, krigsskådeplatsen för stor och de stridande intressena tor oförsonliga, att de snabba och öfverraskande resultaterna af den italienska kampanjen år 1859 skulle kunna förnyas. Äfven de landsflyktige nordtyska korungar och furstar, som nu samla sig vid den sydtyska Umdeen eller i den österrikiska hufvudstaden skola fordra krigets fortsättande intill sista man. Långt antagligare än ett hastigt slut på det nu började krigsdramat är en annan oventualitet, nemligen att hela kontinenten efter hand drages in i striden. Den uttörligaste framställning om österrikiska nordarmäens fördelning inom Böhmen och Mähren, åtminstone sådan den var vid krigets utbrott, föreligger nu. Den är först meddelad at Vossische Zeitung, och då den synes tillförlitlig meddela vi den här. Nordarmåöens högra flygel eller snarare dess basis sträcker sig från Krakau till Olmitzs. Dessa båda fästningar och de i dem upphopade magasinsförr älen bilda den egentliga operationsbasen. Dess bataljlinie, hvilken sträcker sig från Jaworzuo öfver Saczakowa Chelmek, Oswiecim, Pruchno, Oderberg, Froppau till Gräfenberg. omsluter preussiska Öfre Schlesien i en hamerets. De från denna hataljlinie till Schlesien utlöpande vägarne från Krakan öfver Szcrakowa och Myslowitz, ller öfver Chelmek och Berun till Gleiwitoch fästningen Kosel, från Oderberg öfver Ratibor, äfvenledes till Kosel, från Olmitz öfver Trappau till Kosel, eller från Grätfenberg till fästningen Neisse kunna bli högra flygelns operationslinier, d. v. s. de vägar, på hvilka le framryckande trupperna operera. Den jern1 i I I